Ligger och tittar på bilder i min mobil. Tänk vad kroppen är fantastisk, helt otroligt att vi kan bära runt en bebis i den. Min graviditet med Emil var jätte bra förutom att jag gick upp så otroligt mycket i vikt. Men i mitt fall va de jag som åt otroligt mkt mer än vad jag egentligen behövde. Allt ihopp om att jag skulle kunna ge barnet vad de behövde. Jag ville inte föda ett barn med lika låg födelsevikt som Simon hade, 865 gram. Jag var så otroligt rädd för de, så jag stoppade hellre i mig en macka extra.

En del säger att dom tycker att jag klär i att väga lite mer men de gör inte jag. Jag har alltid varit en spinkig lång tjej och det är jag. Jag har idag börjat motionera en del, inte för att väga så lite som innan utan för att väga så jag känner att jag mår bra och trivs med mig själv. Efter att Emil hade kommit och jag hade opererats två gånger på två dygn kände jag mig så tung när jag äntligen fick komma hem. Jag va andfådd bara jag gick en kortare bit och jag kände mig otroligt tung. En känsla som jag aldrig hade känt innan. Mitt mående och självförtroende var inte alls bra. När det var som jobbigast och tyngst varvade jag med att äta massa skit för att döva hur jag mådde medan andra dagar kände jag ingen hunger alls. Jag har sakta men säkert under ett halvårs tid försökt komma tillbaka till mig själv både psykiskt och fysiskt. De kommer alltid finnas djupa ärr både i min själ och på min mage som aldrig kommer få mig att glömma vad jag har varit med om. Ibland känns allt som en film eller dröm. Och jag kan inte som helst förstå att jag är en av dom som har huvudrollen i den. Man går in i sig själv, i en bubbla när det händer saker i livet. Glömmer tid och rum. Man glömmer att fånga dagen. Att se sig själv och omgivningen man kämpar bara för att komma tillbaka.

Vissa kanske tänker att jag borde vara glad som fick gå hela graviditeten denna gång och då får man ta den smällen när de gäller vikt. Och de gör jag och de gjorde jag också. Jag älskade när vågen sakta men säkert tickade på uppåt, jag ville få vara gravid "på riktigt". Jag visste då att de fortfarande va en bebis som växte inuti mig. Sen tror jag att jag hade kommit tillbaka både psykiskt och fysiskt mycket fortare om vi inte hade varit med om de vi va.

Idag beställde jag ett par nya löpartights, jag är så taggad inför våren och sommaren. Detta ska bli mitt år, de har jag bestämt mig för!!

Denna bild är tagen på julafton två månader innan Emil föddes.

Denna bild är några veckor innan..

Detta är jag idag!