Känns sååå skönt att äntligen åka hem. Det känns konstigt att säga eftersom man är på besök hos sin bror som man nästan bara träffar en gång om året. Trodde faktiskt aldrig att jag skulle säga de som är så social. Men något som har varit väldigt uppenbart är att Simon inte mår bra av att vara borta så här länge. Han blir ännu mer överaktiv än vad han är hemma och jag har svårt att ha koll på honom och få honom att komma ner i tempo. Alla har svårt för hans tempo och upp i allt ska man även ta hand om lilla Emil som inte vill sova på nätterna. Blir lite för mkt. Just nu känner jag att jag endast vill ha besök hemma. Där Simon känner sig trygg och kan komma ner i varv. Där han vet vad vi har i varje låda i hela huset istället för att behöva gå på upptäcksfärd hos andra. Se varje liten sak som man själv inte tänker på. Slippa de eviga passande och han kan få vara Simon. Ikväll fick jag känningar av min magkatarr igen, typiskt men förståligt.

Ibland önskar jag att andra bara kunde försöka bita ihop och hålla minen om vad de tänker och tycker. Sen får de gärna säga vad de tycker om man frågar. Men Simon märker allt och de måste man förstå.

Mina prinsar är mitt allt, givetvis Kristoffer med. Skulle jag kunna skulle jag klyva mig på tre så alla fick exakt lika stor del av mig. Men de är ju inte så lätt. Många föräldrar känner nog så men jag känner ännu mer så när jag vet att Simon behöver min vägledning på ett annat sätt.

Allt detta kanske låter konstigt men de är bara mina känslor och tankar.

[Bild]