Idag känner jag mig pyttelite bättre men vågar knappt säga de då jag vaknade upp i natt och knappt kunde svälja. De är ena sidan som gör ont. Googlade lite och fick fram halsböld, lät inte så roligt men mycket stämde in. Efter lite smärtstillande somnade jag äntligen in och vaknade av att min stora prins stormade in i sovrummet. Han kommer alltid in till oss någon gång under natten, de börjar bli trångt i vår säng nu :) Simon är ju inte så liten längre. I natt sov Emil i sin säng fast vi sprang nog in 20 gånger och stoppa in nappen igen. I natt hade vi även besök av vår katt Sudden som kamperade ihop med oss, gärna uppe vid ens huvud.

De senaste nätterna har jag drömt så himla mycket mardrömmar. De är mycket saker som man ska bearbeta i sömnen. Tyvärr är man så trött då när man vaknar. Som tur är har K varit hemma två dagar och hjälpt mig ta hans om Emil, hade inte klarat de själv när man inte känner sig kry. Har behövt ta hand om mig själv lite. Matlusten har inte varit på topp de här dagarna så jag har tyvärr gått ner lite mer i vikt vilket inte är bra. Vill inte gå ner mer nu, utan bara hålla min vikt. När jag va uppe i Sthlm på besök hos mina föräldrar åt jag som bara den men ändå gick jag ner, tror inte min kropp var mottaglig att gå upp i vikt utan jobbade med de virus eller va de nu är som är på besök i min kropp. Ser fram emot helgen och äta massa massa gott!

Något annat som jag tänker mycket på, är vårt ärende som vi har hos Löf. Undra när vi får vårt beslut?vad kommer de stå?kommer jag bli ledsen och besviken?kommer de kännas som en lättnad?många frågor rullar runt i huvudet. Försöker att inte fokusera på dom men ibland är det svårt. De är en viktig sak för mig som person. En upperättelse och bekräftelse på vad jag faktiskt varit med om. Inget i brevlådan idag men kanske imorgon??

I natt ska K jobba och Simon ska sova hos farmor och farfar. Imorgon ska K på jobbfest och åker direkt när han vaknat kl 13.00 De blir roligt för honom, inte så ofta de är fester med jobbet då är de viktigt att man går. Roligt att komma ut lite och bara få vara Kristoffer också, inte bara pappa och sambo.

Nä nu är det dags för lite lunch, skriver snart igen!här lyser solen, hoppas den gör de hos er också. Då får man lite hopp om våren även om de är ganska kallt :) de är ljusare ialf och de mår man bra av.

Trött efter veckor med baciller i kroppen. Nu räcker det!

Blä och fy, nu har jag blivit sjuk igen. Man blir så himla himla trött. Slutade min penicillin behandling i onsdags och nu känner jag mig inte kry igen. Blir så less på alla sjukdomar, peppar peppar så är barnen friska än så länge ialf.

Idag har jag beställt lite nya vårkläder till Simon. Sen behövs de skor också. De är inte billigt med allt grabbarna behöver. Farmor och farfar är snälla och handlar en hel del till grabbarna, de är så himla uppskattat. Som sagt de är mycket de behöver.

Skriver lite mer imorgon :)

Uppe i Sthlm :)

Nu är jag och Emil uppe i Sthlm och myser med min familj. Emil har tyvärr haft lite feber från och till och varit väldigt otillfreds. Vet inte om de är tänder på g eller sjukdomar som kommer om och om igen. Ibland önskar man att man kunde prata med dom, vad dom vill när de slår med armarna och skriker.

Idag skiner solen här, så en promenad runt byn är ett måste. Få lite frisk havsluft i lungorna och bara njuta av vyerna.

Nu längtar jag efter min Simon som är hemma. Kändes inte rätt att han skulle va hemma från förskolan ytterligare en vecka efter sin sjukdomsperiod. Man kände att han va sååå redo att komma tillbaka till förskolan, han längta efter sina vänner.

Igår blev de sallad till kvällsmyset!

Ikväll har jag och tjejerna varit och tittat på Mr Grey :) en riktig tjejfilm, eller kanske inte. De är ju olika. Jag och K va faktiskt och såg den första ihop. Va kul att gå på bio, de va så länge sen nu.

Idag har Simon äntligen fått vara på dagis. Som han har längtat, de blev två hela veckor här hemma. Nu hoppas vi att de dröjer tills nästa bacilluska flyttar in till oss.
Efter dagis va det dags att åka till sjukhuset och hämta ett nytt tyngdtäcke, ska bli spännande att se hur de funkar. Förra gav ju inget resultat pga de va så lätt. Man får ge de lite tid.

Imorgon åker jag och Emil till mina föräldrar, eventuellt kommer min mormor också vara där. Ska bli så mysigt att få träffa henne. Blir alltid så långt mellan gångerna. Ska bli mysigt att få träffa mamma och pappa också såklart.

Hittade ett par gamla/nya skor i förrådet. Sånt blir man lite glad för :)

Min favvo lunch :) på bästa stället i Linköping!

Imorse när jag vaknade hade jag så otroligt ont i mitt öga. Har haft de nu i tre dagar. Upptäckte även en vit hinna på de som är blått i mitt öga och blev fundersam. Som många andra gör så började även jag söka på nätet, livsfarligt. Där stod de att man måste söka för de direkt annars finns risken att mam blir blind. Jag tänkte då att de kanske vore bra om någon kunde kolla på de nu idag eftersom sen är de helg. Jag ringde då till VC som hänvisade mig till ögonmottagningen. När jag ringde dit var självklart alla tider slut för idag. Jag testade även att ringa till min optiker där jag fick napp tillslut. Hon kunde hjälpa mig idag.
Kl 14 fick jag en tid och farfar var så himla gullig som kom och hjälpte mig att passa barnen. De är jag jätte tacksam för annars hade jag inte kommit iväg.
Väl inne hos optikern undersökte hon mig med många olika instrument och maskiner och konstaterade att nått va det som inte stämde och hon ville gärna att jag skulle få komma till ögonmottagningen så fort som möjligt. Hon ringde dit och jag fick en tid till bakjouren kl 19.00

Nu har jag varit där och läkaren konstaterade inflammation i hornhinnan, blev antibiotika/kortison kur i 10 dagar. Så nu är de två kurer att ta. När jag skulle gå ut från undersökningsrummen på avdelningen såg jag en mamma som gick med sin son, han kanske var ca 6 år gammal. Han hade cancer. Han hade små tussar av hår kvar på huvudet och hade en lapp för sitt opererade öga. Hans mamma gick lite framför och när jag gick förbi henne log hon åt mig och hälsade. Jag kände hur mina ögon fylldes av tårar. Där gick jag glad för att fått min behandling på recept, påväg hem för att få lägga mig i min säng och va med mina barn. Medan andra kämpar på sjukhuset i en helt annan värld. Jag vet att de är jätte många som kämpar men jag blir så otroligt berörd. Blir så tagen. Tårarna rinner ner från mina kinder. Vilka kämpar.
K och jag har sett en av de världar som inte många känner till på sjukhuset, neonatalavdelningen. Jo många känner till att de finns men vad som faktiskt finns bakom de dörrarna är inte mänga som vet.
Jag är så tacksam till livet och att vi får vara friska så länge vi kan.

Snart ska K iväg och jobba sitt andra pass detta dygn :) de blir natt. Först ska han vila lite och hämta kraft. Man vet aldrig vad fredagskvällen har att bjuda på. Här hoppas jag att Emil får en lugnare natt än natten som var då han va otröstlig, tror de kan vara tänderna.

Trevlig fredag på er!
Va rädda om Er!

Ja de måste nog de flesta människor bli bättre på. Med våran resa i bagaget har jag kommit en bit påvägen när det gäller de men jag kan bli mycket bättre. Att leva här och nu, titta sig runt omkring och faktiskt vara tacksam för vad man har och för vem man är. Ikväll satt jag bredvid Kristoffer i soffan och doften av honom älskar jag. Ni vet den där unika doften som varje människa har som inte är i närheten av något annat. Just den doften gör mig så oerhört trygg, älskad och varm. Jag sa till Kristoffer att om man hade kunnat så hade jag velat spara lite av hans doft i en burk. Den är unik och för mig ovärderlig. Jag sätter ofta ord på mina känslor, de är på gott och ont. Man behöver inte prata jämt, vilket jag är en riktig fena på. Jag jobbar mycket med att låta mina känslor får komma men sen välja vilka känslor jag vill fokusera på och lägga vikt kring. Alla känslor är viktiga och det är viktigt att de får ta plats men alla känslor och tankar får inte ta mitt fokus. Tankar och känslor som ger mig kraft och energi, det är de jag lägger min energi kring. De som ger men inte tar.

De senaste veckorna hemma hos oss har präglats av småbarns bekymmer med sömn och mat. Sjukdomar, Simon lunginflammation och jag halsfluss samt K och Emil förkylda. Simon har även kommit in i en trotsperiod och vi är i luven på varandra hela tiden. Tålamod och energi har varit på minus sidan om man säger så. Jag har gråtit, skrikigt och skrattat, ja en riktigt blandad kompott. Exakt så som de ska vara och det är okej man får tycka att de är jobbigt och man får säga de. Men man måste ändå se allt positivt också. De finns alltid andra som har det värre och absolut man står sig själv närmast men man måste tänka på att livet har vi endast till låns på obestämd tid. De gäller att njuta. Dagligen blir man varsle om de. Lev och njut, skrik och var arg men kramas och pussas desto mer. Glöm inte de!!!

För mig har resan jag varit med om de senaste året förändrat mig jätte mycket. Kanske inte alla ser eller känner men jag känner de. Vissa saker måste man göra för att gå vidare i livet, för att kunna vända blad. Min tanke är att jag kommer vilja dela med mig av min/vår resa, om våra upplevelser med tankar, känslor och rädslor. Vet inte om de kan hjälpa andra men jag behöver få dela med mig för att gå vidare!

Nu va de min tur att bli sjuk. Fy vad jag inte känner mig bra. Har en längre tid gått och haft lite ont i kroppen men inget har brutit ut. Men i lördags va de klippt, på kvällen satt jag och grät i soffan av smärta. Hade så fruktansvärt ont i kroppen och halsen. Hade då 39,3 i feber. Känns nästan som man ska dö då. Min smärttröskel är ändå väldigt hög med allt jag varit med om. Helgen har jag kämpat med att försöka vila och äta febernedsättande. Men inget har blivit bättre. Fick i mig ett ägg ikväll men de va svårt. Imorgon ska Kristoffer skriva ett prov på jobbet som han måste göra. Fick lite smått panik ikväll då jag insåg att jag skulle ta hand om en trotsig fyraåring som behandlas med antibiotika samtidigt som jag ska ta hand om min ettåring också när jag mår så här. Känns otroligt tungt men K skulle se vad hans lärare sa när han kom till jobbet. Fick lite panik när jag känner att jag har så ont och egentligen bara vill krypa ner i sängen och kurera mig. Nu ligger jag i sängen och har svårt att somna, tabletterna har börjat värka men jag har ändå ont. Måste försöka sova lite så jag orkar med imorgon. Tror tyvärr jag har fått halsfluss, båda mina halsmandlar har en beläggning. Vi får se. Vilken soppa. Jag hoppas ingen blivit smittad av mig ialf. Nu vill vi inte ha några fler sjukdomar. Simon hade ju lunginflammation och Emil otroligt hostig och feber och K likadan. Nu får de räcka....

Vi fick tid kl 10 på onsdagsmorgonen till ett akutteam på vårdcentralen. Vi fick först träffa en sjuksköterska och undersköterska som gjorde alla vanliga kontroller. Utifrån de resultaten skulle de avgöra om vi skulle få träffa en doktor. Först va de båda ganska tveksamma då de tyckte att Simons feber hade gått ner lite och hans andning va inte speciellt påverkad. Men jag låg på och sa att de båda har sån förskräcklig hosta så de kräks. Jaja sa en av sköterskorna, ni ska få träffa doktorn. Men vi tror inte att de är något. Vi satte oss i väntrummet igen och inom kort kom en kvinnlig läkare och ropade upp oss. Hon började undersöka Simon och tyckte ganska fort att han såg ganska tagen ut. Hon lyssnade sedan på hans lungor och konstaterade direkt att han hade lunginflammation. Hon sa att hon inte ens behövde ta ett prov för att veta att de va de. De hördes så väl. Vad trött man blir. Hade inte vi legat på att vi skulle fått träffa doktorn hade vi åkt hem utan medecin och Simons feber hade fortsatt legat på 40,2. Tycker de är bedrövligt.
Emil hade "bara" varit sjuk två dygn så hon hörde inget speciellt på honom. Och han behöver givetvis inte utveckla lunginflammation bara för Simon gjorde de. Det är ju inviduellt. Men jag tror givetvis att Simon har lättare att få de då han är förtidigt född. Han är känsligare på nått sätt.

Imorgon är de BVC besök och läkarkontroll och de som är toppen är att de är samma läkare som undersökte grabbarna på vårdcentralen som ska undersöka Emil igen. Så de blir kanon bra. Tyvärr kan jag inte hänga med utan K följer med honom och jag är hemma med Simon. Emil har varit så tragglig med maten länge, långt innan han blev sjuk så de ska bli spännande att se hur hans kurva ser ut...

Känner mig fortfarande lite dålig men inget som blivit värre, hoppas de håller sig så.