Dagarna här börjar ta ut sin rätt. Man är full med bra information och lite sliten efter sömnlösa nätter och efter att hjärnan går konstant på högvarv. Imorgon ät det näst sista dagen här på Folke B, mycket har varit bra men jag sorterar informationen och väljer de som passar oss bäst. Mycket låter bra men det ska funka praktiskt i våra liv också. Om vi skulle göra allt skulle vi inte ha något annat liv och det är ju viktigt för att orka. Orka i långa loppet.

Idag kom farmorvoch farfar hit och hälsade på. De ska få följa med imorgon och se hur våra dagar har sett ut här. Lära sig lite om Folke b:s syn på Simons matproblematik. Simon är en hel del hos farmor och farfar så det är kanon att de kunde komma hit och vara med.

I helgen åker vi till mina föräldrar för att sedan åka hem igen på söndag. Hem till vardagen. Då ska vi få det att funka hemma med de nya rutinerna. Det blir bra men de får ta lite tid.

Då va vi tillbaka på Folke b för vår sista vecka här hos dom. Jag kommer skriva mer om vår tid här när vi kommer hem, i lugn och ro.

Simon blev jätte glad när han såg att vi var här igen. Han springer fram och tillbaka i korridoren och hälsar på alla. De är så jäkla skönt att han är så nöjd. Han har ju varit de sen allra första början och de är jag så tacksam för. Han får en verkligen att orka lite till hela tiden.

I natt har han sovit riktigt bra. I fredags hade han lite feber och sov därför lite oroligt. Annars tycker jag att han just nu har kommit in i en bra rytm med rutinerna. Men sånt ändras ju givetvis hela tiden men man får leva lite här och nu. Njuta för stunden!

Nu är vi äntligen där, vi har varit vår första vecka av två. Det är så givande men och så intensivt. Man vill snappa upp så mkt som möjligt. Vi är helt slut på kvällarna men de är det verkligen värt. Vi är så tacksamma.

Vi har inte träffat några barn i samma situation som Simon men andra barn med olika problem.

Simon har varit så duktig första veckan. Han är så glad och har fångat mångas hjärtan.

Nu vilar vi upp hos mamma och pappa innan vi ska åka tillbaka för en vecka till.

Vilken underbar helg jag har haft. Fick veta i fredags att jag skulle få åka upp till Sthlm och träffa min underbara kusin på lördagen. De va en födelsedagsöveraskning från Kristoffer. Älskade Kristoffer, du är underbar. Du vet exakt vad jag behöver.

Jag åkte upp så jag var framme vid 12. Vi startade dagen med en brunch på Strand. Ett glas cava och underbar mat. Mys och härliga samtal. Min fina kusin, du och jag.

Efter brunchen gick vi till en salong för lite pedikyr :) underbart. Har aldrig varit på de förut. Kan varmt rekomendera. Sen blev de lite shopping.

Kvällen avslutades på Berns med ljuvlig sushi. Hela dagen var lyx. Jag är så otroligt lycklig och tacksam för att jag har en så otroligt omtänksam sambo och en underbar kusin. Jag är så glad!Tack igen!!!!

Nu är jag påväg hem, längtar efter att ge både en och två pussar till min kära man. Simon har myst hos farmor och farfar.

Ibland känns vissa saker så tunga, ibland blir ryggsäcken för tung att bära. Man ramlar ihop för ett tag för att sedan kämpa sig upp igen. Så känner vi oss alla någon gång. Vissa mer ofta än andra. Man känner sig tung och kraftlös i kroppen. Energin tar slut för ett tag.

Att byta stad var inte så lätt som jag trodde att de skulle vara. De är väl ingen konst tänkte jag. Är man framåt och positiv måste man ganska snabbt få vänner och nya bekantskaper men så är det inte riktigt. Alla har redan sin tajta vänskapskrets och det är inte lätt att få bli en av dom. Vissa har redan tillräckligt många nära vänner. Man blir då bara en vän som finns i kretsen utanför den inre kretsen. En person som man exempelvis hör av sig till när de närmsta inte kan ses. Man blir andrahandsvalet. Jag saknar att ha en eller kanske två riktigt nära vänner här i Linköping, som ringer ibland och frågar hur det är eller som kommer ihåg min födelsedag utan att behöva kolla på Facebook. Några som man träffar lite oftare än de andra runt än. Ibland är det jätte kul med Facebook men ibland tycker jag att det är så ytligt. Nu låter de som om jag tycker synd om mig själv och är riktigt bitter, lite kanske men absolut inte bara. Jag måste också ge mer av mig för att något ska hända. Men man ska komma ihåg att vara rädd om dom vännerna man har, vänner är guld värda.

Nu får ni som läser inte tro att jag inte trivs här i Linköping för de gör jag men det finns en del saker som kunde vara bättre. Som skulle få mig att må lite bättre.

Den jag saknar mest av allt, de är min älskade kusin Therese. Vi har alltid funnits där för varandra och vi har alltid haft så kul ihop. Du är min bästa vän och kommer alltid att vara de. Älskar dig!

Fy skulle man kunna radera min dag skulle jag nog gjort de. Har verkligen inte haft turen med mig någonstans. Dagen började med att Kristoffer fick åka och besöka veterinären med vår katt Sudden som hade skadat ögat. Sen när han kom hem åkte vi till sjukhuset till Simons dietist. Efter de hämta Sudden som hade opererats. Hem och äta på en halvtimme och sen iväg på ett års kalas, som va väldigt mysigt. Men allt har gått i ett och vi har stressat väldigt mycket. Har redan problem med min stressade mage behöver inte mer. Kvällen slutade bra, middag med svärföräldrarna :) imorgon ska de firas lite till så vi sover och vaknar till en bättre dag. Stackars Simon kom också ur balans med sina rutiner idag och de märker man att han mår dåligt av.