bamsearmittandranamn

Alla inlägg under mars 2016

Av Caroline - 31 mars 2016 20:52

Nu ska K åka till katthemmet med Sudden. Känns jätte jobbigt fastän jag vet att det blir bäst så, både för honom och oss. Han får inte längre den uppmärksamheten han behöver och blir då grinig på Simon och oss. De konstiga är att de känns som att han har blivit mycket lugnare de senaste dagarna eller så är det jag som hoppas på de. Känns som om han känner på sig att nått är på gång. Måste tro att han kommer få de mkt bättre. Som sagt även om de måste bli så här är det sjukt jobbigt, de är verkligen sina personligheter.

Nu har de åkt. Direkt när K tog fram hans bur hoppade han upp till mig i soffan och stryckte sig emot mig som om han återigen förstod vad som ska hända. När K skulle ta honom slängde han sig ner i soffan och lade sig ner. Usch så fruktansvärt jobbigt. Även om Simon har börjat förstå att han inte vill ha närhet alltid så har vi Emil som sen kommer börja krypa och va efter honom och då är vi där igen. Men måste få tycka att de är jobbigt, vi har ändå haft honom i 6 år. Hoppas att han får komma till ett hem på landet där han kan springa ut och in och bli bortskämd.

Ska gå och lägga mig strax och hoppas på att vakna upp med lite mer energi för nu känner jag mig lite förstörd!

Av Caroline - 29 mars 2016 22:09

Då va Simons födelsedag slut. Simon sussar söt i sin säng och jag sitter i sängen och ammar en trött Emil. K har precis gått in till gästrummet för att sova. Ibland delar vi upp nätterna lite. I natt tror jag att de kommer bli lite söm för min del, Emil har inte ammat så mkt under dagen idag. Vi får se men har en känsla att de kan bli så.

Simon fick massor av fina presenter idag, lägger upp lite bilder imorgon.

Imorgon ska vi åka till veterinären med den ena av våra katter. Vi ska göra en hälsoundersökning på honom samt vaccinera. Detta pga att vi ska omplacera honom. Ett flertal gånger har han visat att han inte tycker om Simon och det fungerar inte. Är så rädd att jag ska sitta och amma i ett rum och Simon blir riven av honom i ett annat rum. De handlar om ögonblicks sekunder. Sudden som han heter va först in i vår familj sen kom vår andra katt Sigge som han absolut inte tycker om och tillråga på det två barn. De blir för mkt för Sudden, han behöver ett hem där han får stå i centrum och bli bortskämd. Där de inte finns några barn och han kan springa ut och in.

Här kommer lite bilder från kalaset!

Av Caroline - 28 mars 2016 16:36

Helgen spenderade vi ihop med min ena bror och hans familj. De kom ner till oss på långfredagen och åkte hem idag. De hade inte träffat Emil än.
Vi har ätit gott och umgåtts. Blir inte då ofta att man ses då dom bor i Sthlm.

Nått märkligt inträffade vid samma klockslag som vår älskade Wilma fick somna in. Vi var på promenad och skulle gå och titta på kossorna och deras kalvar som precis har kommit till världen, plötsligt dyker bonden upp och berättar att en kalv hade blivit sjuk och att han behövde tyvärr skjuta den. Vi väntade kvar vid hans första hus med kor tills han hade gjort slut på kalvens lidande innan vi gick ner till nästa lada. När vi kom ner dit mötes vi av en otroligt ledsen och orolig ko som febrilt letade efter sin kalv. De va fruktansvärt att se hur hon sprang fram och tillbaka och råmade. Tänk att förlora sitt barn, så hemskt. Jag klarade inte av att stå kvar där, de blev för mycket på samma dag.
Tårarna föll på min kind.

Av Caroline - 27 mars 2016 21:49

Idag fick vår golden retriver Wilma somna in, hon skulle fyllt 15 år på tisdag. Vi saknar henne redan så. Jag va 15 år när jag äntligen fick min dröm uppfylld att fånen hund. Världens finaste Wilma blev vår. Hon har alltid funnits där, alltid varit världens snällaste hund. De kommer bli tomt utan dig, du finns alltid i våra hjärtan.

Bvc

Av Caroline - 23 mars 2016 01:20

Hej!
Tänkte berätta lite hur de går för oss här hemma. K blev sjukskriven en månad med mig när vi kom hem och de kändes jätte bra. Det känns inte mer än rätt att de blev så. K och jag hade även bestämt att vi skulle ta ut en hel del dubbeldagar i början. Bara få vara tillsammans och njuta av vårat fina nytillskott. De är jag tacksam för idag. Vet inte hur jag hade roddat med allt hemma. När vi kom hem från sjukhuset gick de även rota virus på Simons dagis (magsjuka) så vi bestämde att han skulle bara hemma, både för att inte själv bli sjuk men också för att inte dra hem det till Emil eller oss övriga i familjen. Det vi inte visste va att de skulle ta 7 veckor innan Simon skulle kunna gå tillbaka till dagis. I 7 veckor höll viruset sig vid liv på dagiset. Ni kan ju tänka er hur trött Simon har varit på oss. Han har varit så frustrerad över att inte få gått till dagis. De va bra att han va hemma i början med oss så han inte kände sig undanskuffad av Emil men 7 veckor va för mycket. Men vi hade inget val. Sen när han äntligen fick gå till dagis igen räckte de med en dag så blev han sjuk, men inte i magsjuka. Men som tur var va de kortvarigt så nu fick han gå till dagis igår och jag har nog inte sett en så glad kille på länge. De bara stråla om honom när han sa hejdå till mig. Hoppas de håller i sig nu så han får gå ett tag, han behöver den stimulansen.
Imorgon va det dags för påskutklädning för dom som ville. Vi får se om Simon vill vara en liten påskhare imorgon. Lägger upp en bild isåfall.

Jag känner mig faktiskt ganska trasig efter dessa veckor. Först opereras två gånger, inte sova på flera dagar pga de som hände på sjukhuset. Sen komma hem och ha Simon hemma i 7 veckor med den stimulans som han behöver samtidigt som man ska lära känna en ny liten krabat och hans signaler. Få igång amningen som jag trodde skulle va mycket lättare än de varit. Jag ska inte klaga egentligen, har två underbara barn och den finaste mannen i världen men man måste få tycka att de känns tungt ibland. Allt är inte rosaskimrande moln jämt. Snart ska K börja jobba igen och de är med skräckblandad förtjusning. Tror de är bra för oss att komma in i de vanliga rutinerna samtidigt som jag är fundersam hur jag ska fixa att rodda med allt. Men jag vet, de gör man. Är så tacksam dock att K varit hemma med mig den här tiden för de hade jag inte orkat själv. Vi kom ju hem med en del minus tid från sjukhuset som vi absolut inte hade räknat med. Vi sov inte många timmar de dygnen på sjukhuset. De va inte för att Emil höll oss vakna utan av smärta, oro m.m

Från de ens till de andra. Idag va vi på Bvc och vår kille växer jätte fint. Han är idag 56 cm lång och väger 4910 gram. Fick än en gång en bekräftelse på att vår amning fungerar och det känns jätte bra!

Om ni har nån fråga eller fundering får ni gärna skriva till mig, blir så glad när jag får respons på de jag berättar.

Av Caroline - 21 mars 2016 21:20

Sedan spenderade vi 10 dygn på kirurgavdelningen. En plats där jag skulle läka och komma tillbaka. Mitt krav var att jag skulle få ett enkelrum så att K och min lilla bebis skulle kunna vara med mig. Jag fick dagligen två olika antibiotika intravenöst morgon och eftermiddag. Fick även vätska i dropp. Andra mediciner som smärtstillande i dropp. Hade EDA som jag själv kunde ge mig smärtlindringsdoser av via en knapp som satt på min droppställning. EDA är en slang som går in i ryggen, mellan ryggkotorna. De första dagarna efter operationen kände jag mig helt förstörd. Jag kände mig så trasig både fysiskt och psykiskt. Jag grät och grät och grät. Jag va så rädd att de skulle bli bakslag. Jag ville bara åka hem. De va viktigt att magen kom igång och de första dygnen fick jag gå på toaletten ca 15 ggr per dag. Allt gick rakt igenom mig. Nyopererad med slangar i båda armarna och en kateterpåse hängandes mellan benen, ibland hann jag inte in till toaletten. Det kändes så förnedrande att man som 30-åring bajsar på sig. Jag fick börja dricka direkt men jag va otroligt rädd hela tiden. Skulle jag börja må illa och kräkas skulle de behöva sätta en sond igen och suga upp allt i min magsäck. De va de sista jag ville. Jag visste att kirurgerna ville att jag skulle få i mig mer själv men jag va rädd. Allt tog emot, fanns inte något direkt sug efter något.

Jag hade inte duschat sen dagen då kejsarsnittet skulle ske och nu va de dag fem efter de. Jag kände mig smutsig, äcklig och fruktansvärt svettig. Hormonerna av att blivit mamma blandat med rädsla och förtvivlan satte sina spår. En dag fick jag hjälp av en otroligt gullig äldre dam som jobbade på avdelningen. De kändes inte så jobbigt att naken och utlämnad låta någon annan tvätta en. Hon fick mig att känna mig trygg för en gång skull. De fick mig att tänka tillbaka på när jag jobbade inom äldrevården som undersköterska. Jag fick en bra kontakt med henne och hon fick mig att skratta lite då och då. Skratt va en bristvara under den här tiden...

Skapa flashcards