Jag hann inte skriva mer igår, tiden bara gick. Det var jätte mysigt på 2-års kalaset. Som jag alltid brukar säga går det så långt mellan gångerna vi ses. Det är så trevligt och härligt för barnen att ses, men de blir ju så när vi bor en bit ifrån varandra.

I fredags när Kristoffer kom upp hade
han med sig en barnvåg som vi har lånat av några bekanta. Vi hade lovat vår dietist att vi skulle väga Simon eftersom vi har låtit honom styra själv över sina mellanmål. Hålla koll lite på vikten. Samtidigt som jag ville väga honom va det något i mig som inte ville de. Vi lade ner honom på vågen och den visade att han hade gått ner 600 gram, jag höll på att få slag. Kristoffer vägde sig sen med Simon på en vanlig våg och enligt den hade han stått stilla i vikt. Usch och fy för dessa vägningar. Jag som tycker att Simon har ätit bra på flaska på sina mellanmål, man blir på nått konstigt sätt besviken. Man känner sig återigen otillräcklig. Eftersom vågarna visade så olika bestämde vi oss för att nästa helg när vi kommer hem åker vi upp till sjukhuset och väger honom på den vågen vi brukar väga honom på. Det är så frustrerande och man brottas hela tiden mellan ml och vikt.

Sist jag pratade med vår dietist sa hon att man kunde försöka ge lite mer ersättning vissa mål såsom när han har somnat på kvällen. De försökte jag med ikväll efter att han hade sugit på flaskan men tyvärr blev det misslyckat. Simon började kräkas och jag kände att jag nästan började gråta. Nä det går inte att göra så mot honom. Usch vilken makt vi har, trycka i lite mer eller mindre. Fy inge kul. Nu sover han äntligen min lilla skatt!

Simon började dagen med ett besök på din potta, de gick galant. Han började demonstrera nästan direkt när jag satte honom på pottan så jag tänkte att nu blir det "en sån dag" och jag sa att han fick sitta kvar lite. Men så tänkte jag att han faktiskt kanske redan hade kissat och så var det :) prinsen tyckte givetvis att han va klar. Applåder och berömmelser till lilleman.

Igår var jag ju på bröllop. Det va otroligt fint. Älskar verkligen bröllop. Var bara med på vigseln.

Nu vakna lilleman :) skriver mer strax!

Visst blev det lite kantareller idag :) två och en halv liter. Simon var jätte duktig och satt snällt i selen på min rygg. Visst va de lite demonstrationer till en början från hans sida men så fort man började röra sig så lugnade han sig.

För att komma till våra kantarellställen behöver man åka båt. Skogen ligger nämligen på en annan ö. Så idag har vi både åkt båt och vandrat i skogen. Det känner ialf mamma i benen :)

De är tredje dagen i rad Simon kissar i pottan på morgonen. Han är så duktig.

Imorgon ska jag på bröllop, de ska bli väldigt mysigt. Jag ska nämligen till den kyrkan som mina föräldrar gifte sig i och som jag vill gifta mig i. Den är liten och ligger fint vid vattnet. Men imorgon är det inte min dag utan en vän till mig.

Imorgon kommer även pappa Kristoffer upp, ska bli så mysigt.

Åhh så skönt, den lilla harungen va borta i morse. Hon kom säkert dit i skymningen och flyttade sin skatt. Min pappa såg har mamman på tomten i morse. Så underbart :)

Imorse kissade min stora kille på pottan igen. Har börjat sätta honom där varje morgon för att börja träna lite. Det är ju långt kvar tills dess att han är redo på riktigt men man kan ju alltid börja introducera lite.

Idag ska vi försöka ge oss ut i skogen lite och leta efter kantareller. Simon ska få sitta i ett sele på min rygg. Vi får se hur det går, han är ju inte riktigt van vid de.

Berättar senare om det blev något i våra korgar :)

Idag har vi varit ute mycket. Simon älskar att dra skrindan men han älskar också grusgången som finns här ute på landet. Nu får man verkligen passa honom, allt ska in i munnen.

Min mamma passade på att rensa lite ogräs på tomten när vädret var så bra. Plötsligt ropade hon till, hon hade hittat ett djur under lite blad i rabatten. Jag och Simon va snabbt på plats och där under bladen låg den underbaraste lilla harunge jag har sett. Så underbart fin. Vi rörde den inte. Jag läste lite om harungar på nätet och tydligen kommer oftast mamman bara två ggr per dygn och diar ungen. Jag hoppas hon kommer nu när solen går ner och det blir mörkt. Hoppas det inte hänt henne nått.

Idag ringde vår dietist. Hon är så omtänksam och det är jag så otroligt tacksam för. Tack Lisa för att du tipsa mig om henne. Det känns genast lite ljusare när man har pratat med henne.

Sent på lördagkväll kommer pappa upp, som vi längtar efter honom!

Ser ni lilla Stampe bakom löven?

De va så blött i gräset så Simon fick pröva sina nya galonisar.

Ligger och lyssnar på Aerosmith-i dont wanna miss a thing och tittar på lite gamla bilder som jag tänkte dela med mig av innan det är dags att sova..godnatt på Er där ute!

Idag fick jag veta nått underbart, i oktober ska vi få komma till specialisterna på Folke B i Uppsala. När jag får sån information får det mig att klättra upp lite fortare ur de hålet jag ramlar ner i ibland. Man behöver sånt för att orka.

Som sagt här kommer de lite bilder, gamla som nya.

Ens känslor och humör går verkligen upp och ner. Jag får typ en dipp i månaden, då jag tycker livet med knapp och ett barn som inte äter är sååååå jobbigt. Då jag har svårt att se annat och glädjas åt det istället.

Som jag tidigare har skrivit är det inte lätt att veta om man gör rätt. Läkarna pratar om utveckling och att han fortfarande är väldigt liten. Medan jag givetvis också tänker på utvecklingen men också på rätten att få pröva att reglera de mest naturliga som helst, sitt matintag.

Vi ska pumpmata samtidigt som man ska hålla koll så han inte kräks för det vet vi ju alla hur obehagligt de är. De kan ju göra att han ännu mindre vill äta. Ibland vill man bara slita sitt hår. Dagarna bara går och vi gör samma sak med maten/ml/tider varje dag, de får mig att må illa ibland..

Har en liten fråga till er, är det något ni vill att jag skriver mer om?något ni undrar?har ni några frågor är det bara att fråga på!