Så härligt att få klä upp sig lite ibland och kliva ut ur sin bubbla :)

Jag hann inte skriva mer igår, tiden bara gick. Det var jätte mysigt på 2-års kalaset. Som jag alltid brukar säga går det så långt mellan gångerna vi ses. Det är så trevligt och härligt för barnen att ses, men de blir ju så när vi bor en bit ifrån varandra.

I fredags när Kristoffer kom upp hade
han med sig en barnvåg som vi har lånat av några bekanta. Vi hade lovat vår dietist att vi skulle väga Simon eftersom vi har låtit honom styra själv över sina mellanmål. Hålla koll lite på vikten. Samtidigt som jag ville väga honom va det något i mig som inte ville de. Vi lade ner honom på vågen och den visade att han hade gått ner 600 gram, jag höll på att få slag. Kristoffer vägde sig sen med Simon på en vanlig våg och enligt den hade han stått stilla i vikt. Usch och fy för dessa vägningar. Jag som tycker att Simon har ätit bra på flaska på sina mellanmål, man blir på nått konstigt sätt besviken. Man känner sig återigen otillräcklig. Eftersom vågarna visade så olika bestämde vi oss för att nästa helg när vi kommer hem åker vi upp till sjukhuset och väger honom på den vågen vi brukar väga honom på. Det är så frustrerande och man brottas hela tiden mellan ml och vikt.

Sist jag pratade med vår dietist sa hon att man kunde försöka ge lite mer ersättning vissa mål såsom när han har somnat på kvällen. De försökte jag med ikväll efter att han hade sugit på flaskan men tyvärr blev det misslyckat. Simon började kräkas och jag kände att jag nästan började gråta. Nä det går inte att göra så mot honom. Usch vilken makt vi har, trycka i lite mer eller mindre. Fy inge kul. Nu sover han äntligen min lilla skatt!