Ligger och lyssnar på Aerosmith-i dont wanna miss a thing och tittar på lite gamla bilder som jag tänkte dela med mig av innan det är dags att sova..godnatt på Er där ute!

Idag fick jag veta nått underbart, i oktober ska vi få komma till specialisterna på Folke B i Uppsala. När jag får sån information får det mig att klättra upp lite fortare ur de hålet jag ramlar ner i ibland. Man behöver sånt för att orka.

Som sagt här kommer de lite bilder, gamla som nya.

Ens känslor och humör går verkligen upp och ner. Jag får typ en dipp i månaden, då jag tycker livet med knapp och ett barn som inte äter är sååååå jobbigt. Då jag har svårt att se annat och glädjas åt det istället.

Som jag tidigare har skrivit är det inte lätt att veta om man gör rätt. Läkarna pratar om utveckling och att han fortfarande är väldigt liten. Medan jag givetvis också tänker på utvecklingen men också på rätten att få pröva att reglera de mest naturliga som helst, sitt matintag.

Vi ska pumpmata samtidigt som man ska hålla koll så han inte kräks för det vet vi ju alla hur obehagligt de är. De kan ju göra att han ännu mindre vill äta. Ibland vill man bara slita sitt hår. Dagarna bara går och vi gör samma sak med maten/ml/tider varje dag, de får mig att må illa ibland..