Jag tänkte börja skriva av mig lite. Berätta lite om vår förlossningsberättelse som tyvärr inte blev som vi ville den här gången heller. Det blev återigen en resa av oro, otrolig smärta, rädsla men också av en enorm kärlek. Denna gång var det som tut va inte vårt barn som behövde genomlida allt detta utan jag men också k som maktlös fick stå på sidan om. Jag kommer skriva lite nu och sen fortsätta senare då jag har en lilleman på bröstet som inte riktigt vill att jag ska sitta still hela tiden.

Den 1/2 fick vi tid för vårt planerade kejsarsnitt, vi var först ut då dom oftast gör tre planerade snitt per dag på detta sjukhus ( tre ggr i veckan). Vi var glada och förväntansfulla. De är ju lite märkligt att man får en tid då man ska få träffa sitt barn för första gången, ett riktigt kärleksmöte. Den natten kunde jag inte sova mycket, jag låg och tänkte på de mötet. På hur vår son skulle se ut m.m känslorna va som prins Daniel sa när lilla Estelle föddes "all over the place".

Väl framme på plats blev vi varmt välkomnade av två barnmorskor på BB. De förklarade hur dagen skulle komma att se ut och jag fick mina "otroligt fina" sjukhuskläder med långa knästrumpor som jag skulle klä på mig inför operationen. De togs prover, blodtryck och ett ultraljud för att konstatera att vår lilla kille fortfarande låg i säte. Hela tiden hoppades jag att han hade vänt sig så jag återigen skulle slippa en operation och istället få uppleva en vanlig förlossning. Men så va inte fallet, vår lilla krabat låg fortfarande kvar i sin bekväma sätes position. Något som jag tyckte kändes himla skönt denna gång var att man satte katetern på operationsbordet då jag fått min ryggbedövning, detta gjordes innan förra gången med Simon. De minns jag med stort obehag och kände mig därför väldigt lättad.

Inom kort va det dags att gånner till operationen, återigen kändes det mycket konstigt att jag snart skulle få träffa honom, där gick jag och k tillsammans hand i hand påväg till ett av de största mötena i våra liv. Utanför operationsrummet fick K sina kläder som han skulle ha under kejsarsnittet. Barnmorskorna hade tidigare påmint oss om att ta med kamera och nu tog jag en sista bild på K som enbarnspappa och jag kan lova er att det var en av dom gladaste och stoltaste bilderna jag har på honom. K tog även en bild på mig och magen för sista gången. Sen va det dags att gå in till operationssalen..