Då var det dags, nu va det min tur att opereras. Nu var de vår tur att snart få träffa vår son. Väl inne på operationsbordet fick jag ryggmärgsbedövning och en sjuksköterska gick igenom vad som skulle ske. Alla som närvarande vid operationen presenterade sig högt i rummet. De satte upp ett skynke framför mig och K satte sig bredvid mitt huvud. De va så skönt att ha honom nära. När operationen va igång slet dom och bände i min mage, jag åkte runt på operations britsen. En sköterska sa då till mig att de jobbar mkt med händerna istället för med redskap. Och denna gång visste vi att vår lilla prins skulle väga betydligt mer än sin storebror så de va kanske inte så konstigt att de bökade mera denna gång. Efter ett tag hörde man hur de sög upp fostervattnet och kort därefter hörde man de mest ljuvliga ljudet, skriket av sitt barn. Jag grät. K kramade om mig. De höll upp den mest underbara lilla kille framför mig. Han va täckt med fosterfett och hans små ögon tittade på mig. Jag fick lukta och gosa lite med honom mot min kind innan de gick iväg med honom för att göra alla vanliga kontroller. K följde med och klippte navelsträngen...