Jag tänkte börja skriva av mig lite. Berätta lite om vår förlossningsberättelse som tyvärr inte blev som vi ville den här gången heller. Det blev återigen en resa av oro, otrolig smärta, rädsla men också av en enorm kärlek. Denna gång var det som tut va inte vårt barn som behövde genomlida allt detta utan jag men också k som maktlös fick stå på sidan om. Jag kommer skriva lite nu och sen fortsätta senare då jag har en lilleman på bröstet som inte riktigt vill att jag ska sitta still hela tiden.

Den 1/2 fick vi tid för vårt planerade kejsarsnitt, vi var först ut då dom oftast gör tre planerade snitt per dag på detta sjukhus ( tre ggr i veckan). Vi var glada och förväntansfulla. De är ju lite märkligt att man får en tid då man ska få träffa sitt barn för första gången, ett riktigt kärleksmöte. Den natten kunde jag inte sova mycket, jag låg och tänkte på de mötet. På hur vår son skulle se ut m.m känslorna va som prins Daniel sa när lilla Estelle föddes "all over the place".

Väl framme på plats blev vi varmt välkomnade av två barnmorskor på BB. De förklarade hur dagen skulle komma att se ut och jag fick mina "otroligt fina" sjukhuskläder med långa knästrumpor som jag skulle klä på mig inför operationen. De togs prover, blodtryck och ett ultraljud för att konstatera att vår lilla kille fortfarande låg i säte. Hela tiden hoppades jag att han hade vänt sig så jag återigen skulle slippa en operation och istället få uppleva en vanlig förlossning. Men så va inte fallet, vår lilla krabat låg fortfarande kvar i sin bekväma sätes position. Något som jag tyckte kändes himla skönt denna gång var att man satte katetern på operationsbordet då jag fått min ryggbedövning, detta gjordes innan förra gången med Simon. De minns jag med stort obehag och kände mig därför väldigt lättad.

Inom kort va det dags att gånner till operationen, återigen kändes det mycket konstigt att jag snart skulle få träffa honom, där gick jag och k tillsammans hand i hand påväg till ett av de största mötena i våra liv. Utanför operationsrummet fick K sina kläder som han skulle ha under kejsarsnittet. Barnmorskorna hade tidigare påmint oss om att ta med kamera och nu tog jag en sista bild på K som enbarnspappa och jag kan lova er att det var en av dom gladaste och stoltaste bilderna jag har på honom. K tog även en bild på mig och magen för sista gången. Sen va det dags att gå in till operationssalen..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Varje gång jag lämnar mina föräldrar uppe i Sthlm faller mina tårar. Jag kan inte med ord beskriva hur mycket de betyder för mig. Jag är uppvuxen nära min familj. Vi bodde i en fyra och vi levde tight in på varandra, på gott och ont. Vi har alltid ha...

Sen vi kom hem från Grekland har dagarna bara rullat på och imorgon bär det av mot Sthlm. I måndags var jag och k på bup och sedan på kvällen hade vi födelsedagsmiddag för en kompis här hemma. När jag skulle göra middagen på kvällen råkade jag sk...

Idag solar vi och badar för fullt för imorgon är det dags att resa hem. Dock får vi hela dagen imorgon också då vi lämnar hotellet kl 22.00. Inte jätte bra tid för Simon men så blir det ibland. Då vi har varit på detta hotell förra året fick vi en fr...

Oj oj oj vilken semester vi har haft, vi är så otroligt glada och nöjda över denna vistelse på Kreta. Jag och Kristoffer var här på samma hotell förra året och vi är lika nöjda i år igen. Detta är inte sista gången vi åker hit de kan jag verkligen lo...