Jag är så otroligt lycklig att jag har hittat mannen i mitt liv. Kristoffer och jag har verkligen vuxit ihop mer och mer för varje dag. När oväntade saker och ting händer i ens liv kommer prövningen. Vi har levt på varandra i 9 månader och vi har kämpat, gråtit och skrattat tillsammans. Vi fixar allt tillsammans. Tack finaste Kristoffer för att du är den du är. För att du alltid finns där och lyfter upp mig när allt känns så hopplöst. Jag är också så otroligt tacksam och lycklig för att Simon har en sån underbar och fin pappa. Tack älskling!!vi älskar dig!

Mina prinsar!

Idag kom det verkligen mkt snö här. Simon och jag tog en tur ut i snön ialf. De va inte lätt att dra vagnen, de hade inte varit så duktiga att skotta våra gator här på landet.

Ikväll har Simons näsa runnit en del och han har varit glansig på ögonen. Hoppas inte febern är påväg.

Tack svärmor för idag :)

Mina underbara skatter!

Idag har vi tagit tag i det som är mindre roligt att göra, städa. Jag plockade ut allt ur mina garderober och sortera ut de jag skulle ha kvar och det som jag ska spara till vår loppis som vi ska ha i vår. De blev en del. Innan jag blev gravid hade jag xs i både överdelar och underdelar, nu är det inte riktigt så längre :) en small i överdel och en medium i underdel :)
Så mkt fint rensade jag ut.

Simon vaknade vid 04.30 i natt och skulle inte somna om. Ögonen var stora som tefat och han bara skratta åt mig. Vi gick och lade oss ganska sent igår så jag hade endast sovit 4 timmar när Simon väckte mig. Tyvärr hade jag svårt att skratta högt tillbaka till Simon, de fick räcka med ett litet försiktigt leende så dags :)

Inatt jobbar Kristoffer. Det är alltid tråkigt när han åker, han är borta så länge. Det är de som är jobbigast. Efter jobbet vid 04.30 åker han hem till sina föräldrar som bor väldigt nära oss och sover där, så han får sova ostört några timmar. Sen vid 12 imorgon kommer han hem till oss. Vi längtar redan efter honom.

Imorgon ska jag försöka fortsätta städa lite. Vi får besök på em, de ska bli mysigt.

Imorse vaknade jag med en otrolig smärta i kroppen. De tog tid innan jag kom på att det måste vara massagen igår. Hade ont i höger handled också. Måste ha ansträngt den lite för mycket.

Igår pratade jag och Kristoffer om att vi ska pröva dra ner Simons sondmat snart. Kanske halvera hans mål, se om han blir lite mer sugen på bl.a puréer. Vi har aldrig prövat de utan vi har enbart dragit bort sonden helt. De är klart att det är svårt att få honom intresserad av mat när han hela tiden är mätt sen målet innan. Det ska bli spännande att se. Jag tror att det är bättre än att dra sonden helt. Jag vet då att han får i sig en ok mängd sondmat ändå även om han inte äter något själv och Simon slipper känna att jag stressar och pressar honom. Ja vi får se hur det går..

Idag har jag varit iväg på massage, så skönt. Lite ont gjorde det också. Jag är så otroligt spänd och har jätte mycket knutor längs skulderbladen. Det kändes verkligen när hon tryckte. Jag måste gå snart igen så de inte blir värre.

Innan jag åkte in till stan gick vi på en promenad. Man blir så mycket piggare av lite frisk luft. Tråkigt bara att det är så mörkt. Här kommer lite bilder från idag.

Jag vaknade upp med en otrolig huvudvärk, den har suttit i hela dagen. Man spänner sig då otroligt mkt och mina tårar sim föll igår satte sina spår. På torsdag ska jag på massage, det behövs verkligen.

Usch vad jag tyckte det bar jobbigt när vi åkte till sjukhuset. Men Simon fick mig på andra tankar när han skrattade åt mig i bilen. Min lilla solstråle. Han får en verkligen att orka.

När vi kom fram till anestesibedömnings mottagningen möttes vi av en mkt otrevlig kvinna. Hon ifrågasatte både de ena och de andra och förstod inte alls hur vi inte kunde ha en kallelse med oss. Trots att jag gång på gång sa att narkosläkaren hade ringt till oss dagen innan julafton och bokat in mötet. Snorkig är det rätta ordet på henne. Tänker på alla som väntar på att få operera bort ex en tumör och blir bemött på de sättet. Usch och fy, snacka om fel person på det arbetet.

Äntligen kom vår narkosläkare och vi fick gå till hans rum. Han var väldigt trevlig och jag kände trots allt att det kändes bra. Jag fick en bra känsla. Han va inte orolig att söva Simon. Han tyckte att hans förutsättningar såg fina ut. Men givetvis ska man alltid ha respekt för en sövning....

Tårarna sprutar och tankarna bara snurrar runt. Får panik när jag inte vet om vi gör det rätta. Att vi väljer rätt väg. Rädslan för framtiden dyker upp. Tankarna är såå många. Man orkar inte vara stark hela tiden, men Simon sover då tillåter jag mig gråta. Vill inte att han ska se och känna att jag är ledsen. Trodde inte att man kunde gråta så mkt, men ryggsäcken var tung och nu ramlade jag baklänges. Man kan inte samla hur mkt som helst i våra personliga ryggsäckar..

Snart är jag klar med Simons sondmatning då ska jag försöka få mig några timmars sömn. Jag måste trots att det är svårt.

Sov gott!!