Idag har jag haft mkt tankar i mitt huvud, blir lite så när man är själv och Emil inte börjat prata än. Man får inga svar utan man svarar själv genom tankar :). Man får all tid i världen att tänka, grubbla och fundera. De värsta är att jag inte blir klokare av de. För det mesta blir det alltid ännu mer grubbel. Jobbar dagligen med att de inte ska gå så långt så det blir grubbel utan mer konstatera att nu kom den tanken igen ja men det ger mig inte bra energi och sen släppa men oj va svårt de är.

Ibland blir man bara less hur vissa människor fungerar och tänker. Jag mailade en person i mitt liv ett viktigt mail i början av december och har fortfarande inte fått svar. Tänkte direkt att personen i fråga kanske är ute och reser eller något liknande och att de finns säkert en logisk förklaring varför de tar så lång tid att svara. Ikväll upptäcker jag på instagram att denna person är inne och gillar andra bekantas inlägg. Alltså kan man lägga tid och energi på det men inte svara på mitt mail som faktiskt var ganska viktigt. Ibland tappar jag lite hoppet på människan. Ibland är man inte mer värd än smuts under någon annans sko. Så himla tråkigt.

Jag har också idag ringt till mitt försäkringsbolag för tredje gången för att höra vad de kan göra för mig ifall sjukhusets försäkringsbolag säger nej och ger avslag om ersättning i mitt ärende. De kan inte göra nått. Alltså ingenting, får 0 kr från dom. Trots att jag har hemförsäkring med olycksfallsförsäkring. Men hur kan det få vara så i vårt samhälle. Vi ska ha massor av försäkringar men när de sen gäller så finns de ingen fallskärm utan man störtar.

För ett tag blir jag ganska nere men jag har lärt mig att klara av mycket. Mycket har hänt mig under de senaste åren som har fått mig att bli lite annorlundare. Jag uppskattar saker pp ett helt annat sätt och lära mig att leva livet på ett annat sätt. Jag kämpar för min familjs skull. Jag kommer alltid vara en fighter, en fighter som säger ifrån när jag tycker saker och ting är fel. Vissa saker tar energi ifrån en och man får värdera vilken fight man ska ta. Men jag kommer alltid lätta mitt hjärta när nått känns fel.

Imorgon blir en riktigt bra dag. De känner jag. Och på torsdag blir ännu ännu bättre. Jag ska nämligen ut och äta med två vänner och sånt behöver jag massor av, de ger mig så underbar energi. Givetvis ger min familj de med men man behöver lite av varje.

Sov gott fina ni!

Idag har K och jag uträttat massor av ärenden. De har gått bra och Emil har varit jätte duktig, man märker på honom att han inte är van att vara ute och flänga och titta på folk. Han tyckte de va jätte roligt. En nöjd bebis gör handlingen lite lättare :)

Nu till den mindre roliga. När vi sitter och äter middag vid kl 17 ringer det på min mobil. De är en kvinna från sjukhuset som ringer, hon vill meddela mig vad de har kommit fram till i mitt ärende. Ingen vårdskada, ingen Lex Maria. Jag blev så så arg. De tråkiga var att den stackaren inte hade något med beslutet att göra utan hon skulle bara framföra de. Hon kunde inte svara på några frågor utan fick lyssna på min arga ton. Förstår inte hur dom tänker. Tycker absolut att jag har varit med om riktigt allvarliga saker. Hade jag inte skrikit så högt efter 30 timmar med smärta hade jag troligtvis fått blodförgiftning, men de är tydligt inte så allvarligt. De har gjort så många fel så jag blir så upprörd att de inte tar de här på allvar. Dom gör det inte lätt för mig att bara gå vidare.

Nä nu får jag sluta tänka på de här för idag ialf. Nu ska jag och K bara mysa i soffan för imorgon är det hans första arbetsdag på länge och jag roddar på här hemma.

Glömde skriva att jag har mängder av barnkläder om någon skulle vara intresserad. Skriv då en kommentar :)

Imorse vaknade jag upp med en riktig förkylning. Som tur va tog min fina sambo barnen så jag fick vila lite till. Så tacksam för de. Känns som jag tar varje chans jag får nu när det närmar sig att han ska börja jobba.

Simon sov återigen väldigt bra i natt och vi börjar tro att hans medecin gör susen. Så skönt för honom att få och kunna slappna av. Ibland när jag nattar honom kryper de i min kropp när jag ser hur han far fram och tillbaka i sängen och har svårt att komma till ro. Så kan de hålla på länge. Men nu tar de inte lång tid innan han lugnar ner sig. Fina fina Simon du förtjänar och sova bra för att orkar dagarna. Sen är jag otroligt tacksam att bara ta handbok ett barn på natten för det mesta. Slår ofta en knut på mig själv när jag vill ge allt av mig själv till båda på natten. Ofta när K jobbar natt sover både Emil och Simon i vår säng. Jag ligger i mitten mellan dom och de drar i mina armar och vill att jag ska krama och trösta dom. De som är skönt är att K börjar jobba tre dagspass i veckan. En bra början :)

Igår firade vi lilljul med K:s familj, barnen fick massor av fina julklappar. Ikväll har vi rensat i barnens rum så inte alla saker ligger framme samtidigt. Vi gör en sån ride ibland och tar ut i förrådet. Det är jätte viktigt för Simon men även för många andra barn att man har det så städar och strukturerat som möjligt annars blir det lätt för mkt.

Imorgon ska vi in till stan och lämna tillbaka Simons kedjetäcke till sjukhuset. Tyvärr kommer det dröja innan vi får det nya men detta som vi har nu är inte bra. Behöver vara tyngre. Sen ska vi inhandla lite saker inför jul. Jag ska köpa ny bh, de är nått man drar sig för. Man går och sliter på samma vanliga favvo bh:ar hela tiden och de får fruktansvärd ful grå färg fastän den är ren. Har hamnat i nått mellan läge. När jag fött barn hade man meloner och innan dess hade jag inga bröst nästan och nu har jag nått där mellan.

Nä nu måste jag ladda mina batterier innan den lägger av. Skriver mer ikväll och ni får gärna ställa frågor!!

Sist jag skrev fyllde jag år. Nu har det gått 2 månader sen dess. Vad har hänt här kan man undra. Jo jag och K har varit hemma i en och en halv månad tillsammans. Jag hade så mycket sparad semester så jag tog ut den och K tog föräldrarledigt. Den här tiden tillsammans har varit sååå viktig och så betydelsefull. Precis innan K gick hem på ledigt mådde jag inte bra. Jag kände mig ganska körd i botten, kände att orken inte fanns där. De va absolut i rätt tid.
Jag har träffat en otroligt bra psykolog som jag besöker så ofta de finns tid och möjlighet. Känns så skönt att få individuella verktyg att arbeta med för att må bättre. Jag har alltid kunnat indentifera mina problem men inte hur jag ska hantera de och jobba kring dom. Men hon är en fena på de och jag har fått så många bra råd. Nu hänger det på mig att jag arbetar med mig själv, allt för att jag och min familj ska må så bra som möjligt. Jag vill alltid vara världens bästa sambo och världens bästa mamma. Ingen är perfekt och jag tycker egentligen att fler borde gå och prata med någon. Tyvärr är de fortfarande lite tabu belagt i Sverige, man får ju inte må dåligt. Tänk vilken skillnad mot USA där det är en del av mångas veckoschema.

Nu indrar ni nog hur det är med min familj. K och jag har hjälpt varandra mycket under denna månaden hemma. Men på tisdag är det dags för K att gå tillbaka till jobbet. Så är livet och jag är som sagt otroligt tacksam för att vi gjorde som vi gjorde och spenderade tid hemma båda två. De jag tycker är mest jobbigt är hans treskifts arbetstider, det är tungt att vara ensam nätter med två barn. Vi får se vad som händer i framtiden, mycket kan hända :)

Emil växer som bara den. Nu är vår stora kille snart 11 månader. När han var 10 månader och 10 dagar kröp han för första gången, så nu är det slut på lugnet. De är underbart. Han är en glad men också en väldigt bestämd liten herre :)

Simon opererade ju bort delar av sina halsmandlar och en polyp i näsan vilket har gjort att han inte har andningsuppehåll längre vilket känns otroligt skönt. Tyvärr sover han jätte dåligt på nätterna och han är orolig. Han har inte sovit en hel natt på 6 månader. Just nu testar vi en medicin som gör att han kan sova bättre samt så har han ett kedjetäcke. Detta är väldigt nytt och vi ska utvärdera hur det går längre fram.
Simon mår annars jätte bra och han har klarat sig bra från sjukdomar denna höst (peppar peppar).

Jag och K kämpar lite mot sjukhuset där allt hände med mig. Där jag trodde att jag hade tagit mitt sista andetag. En del av mig dog på de sjukhuset den dagen. Vi har varit på möte med klinikchef och jag har sagt hur jag tycker, känner och upplevde det. Det är nog inte ofta de sitter och hör på de viktigaste av allt, patientens historia. Nu väntar vi på utredningar samt på att ivo, inspektion för vård och omsorg ska höra av sig angående mitt ärende. Jag behöver upprättelse i detta, upprätttelse för att kunna gå vidare i mitt och vårt liv.

Ibland känner jag mig så fruktansvärt hård mot mig själv. I bland känns det som om vissa tycker att man måste bita ihop. Och vissa människor förstår inte riktigt varför man mår dåligt. De finns en baksida och den baksida sätter sina spår, med all rätt. Vi formas delvis av vad vi är med om o livet. Vi blir starka om inte starkare med tiden men de måste finnas utrymme för sorg för att man ska komm ditt. De är inte så lätt att bara vända blad, även om man hade önskat de. Jag kan ärligt säga att den dödsångesten som jag hade på sjukhuset var det värsta jag har varit med om. Att sakta börja inse att livet kommer ta slut här och nu, det var det värsta. Att kastas mellan panik och känslan att det faktiskt är okej att dö. Att sorgen att lämna sin familj på jorden faktiskt skulle bli okej, det var en mardröm.

Sist jag var hos min psykolog pratade vi om hur jag på bästa sätt får ut mina tankar och känslor. Jag är och har alltid varit en pratkvarn så de givna svaret skulle vara via att prata om de. Men sen får man inte glömma att det inte alltid är bra att prata om precis allt. Utan ibland kan det bara vara skönt att få skriva av sig. Så det ska jag börja med nu :)

Ledsen om det är massa stavfel i texten men ska precis gå och lägga mig, ögonlocken börjar bli tunga.

Jag är lite som gubben i lådan som dyker upp lite då och då.

Nu känner jag att det är dags för mig att börja blogga igen. Jag behöver skriva av mig lite, lätta på känslor och tankar. Om det som hänt och varit men också om framtid och drömmar.