Oj oj vilken resa. Jag är helt slut, man märker verkligen att jag inte alls är van att resa med barnen. Jag är van vid min trygga miljö hemma :) skämt o sido är de både viktigt och nyttigt att resa lite då och då.
Simon och Emil va jätte duktiga på tåget. Sen märker man jätte mkt av Simons problematik av överaktivitet när man åker någonstans. De är verkligen så tydligt att han behöver en vuxen som hjäper honom att styra honom annars är han på allt och då menar jag allt. Vissa tänker nog nu, du har ju dina föräldrar med dig som kan hjälpa. Ja absolut till viss del, men de blir ju också trötta. De är över 60 år och de är med all rätt att de blir de. Om jag blir de som är hälften så gammal som dom är så förstår man ju dom. Vill ju också att dom ska kunna slappna av lite och umgås. Tycker även synd om Simon när man blir trött och frustrerad på ett beteende som han inte kan rå för. De är inte han som valt att åka iväg utan jag och då är det jag som får bita ihop. Imorgon hoppas vi på en kanon dag. Jag ligger redan i sängen, lika bra att passa på att sova innan Emil vaknar. Han har varit så orolig de senaste nätterna tyvärr.