Idag blev en bättre dag än igår, precis som jag tänkte igår. Vi har fört en matdagbok angående Simons matintag i fem dagar och idag kontaktade vår dietist oss för att säga hur det såg ut. Hon hade tittat och räknat på kalorier, vitaminer och mineraler. Han hade fått i sig precis så mycket han behöver för sin ålder. Vi pushar och uppmuntrar honom hela tiden. Ibland känns det som man köper och prövar allt för att man ska hitta nått han tycker mer om. Men vilket jobb han har gjort och vad vi har kämpat ihop, resan är inte slut än men vi har kommit en bra bit på vägen. Är så stolt över honom. De rinner en tår ner från mitt öga när jag tänker på allt han varit med om, han är min superhjälte. Jag är så oerhört tacksam som får vara hans mamma.

Idag är det andra dagen i rad som jag är ute på min powerwalk med Emil, så himla skönt. Känner mig mycket piggare och gladar efter. Den är ca 6,5 km lång och kuperad terräng så man får kämpa lite. Imorgon blir det nog samma runda. Imorgon kväll ska jag ut med vänner och äta lite, det ska bli så mysigt och något jag verkligen ser fram emot. Hämta lite mer energi som man sen kan ge till sina barn och familj. Det är så otroligt viktigt att få lite utrymme till sånt ibland. Vissa vill träna andra vill göra nått annat men de är jätte viktigt. Man blir så mkt bättre person av de. Lätt att jag känner mig grå och gaggig när jag bara går hemma. De är underbart att se sina barn växa upp och va en del av deras första tid som föräldrarledig men det är också tungt ibland. Ibland behöver man bara lite luft för att ta nya andetag.

De blir en boost av Simon bilder nu: