Nu hade dom sytt ihop mig. Jag rullades nu ner på förlossningen igen, de behövde ha täta kontroller på mitt blodtryck. Mitt blodtryck var fortfarande väldigt högt och mitt blodvärde blev sämre för varje provtagning. Jag kände mig trött och svag. Innan kjesarsnittet sa en läkare till mig att ta ut vår son va den ända medicinen för att jag skulle bli fri från min havandeskapsförgiftning men riktigt så enkelt var det inte.

Jag låg nu "själv" i mitt rum på förlossningen. Min mage var borta, min son fanns på Neonatal-IVA och min älskade sambo var vid hans sida. Sköterskor kom in då och då och gratulerade mig till vår son. Jag kände mig tom men jag var glad att K var hos honom. Jag undrade så hur han såg ut, jag ville bara krama om honom och säga hur mycket jag älskar honom.

Nu kom K, han hade fortfarande operationskläderna på sig. Han kramade mig och sa att han mådde bra och är så fin. Han hade tagit ett kort på honom som jag fick se, de va min första bild på vår son (de är denna bild jag publicerar i detta inlägg). Han va så gullig och fin.

Nu kom personalen in med den traditionella smörgåsbrickan med flaggan hissad i topp. Det var bara vår lillkille som fattades hos oss...

865 gram 33,5 cm lång