Nu ikväll har jag känt mig nere igen. Helt plötsligt blir jag ledsen, men jag kan inte riktigt sätta ord på vad det är. Det är mycket som rör sig i huvudet. Tröttheten tar ut sin rätt. Som jag berättade i tidigare inlägg gick jag och K på en promenad med Simon idag, det var verkligen välbehövligt. Efter så många månaders stillasittande var det på tiden. Jag blev chockad hur dålig kondis man kan få och då gick vi ändå bara. Jag var helt slut när vi kom hem, jag kände inte riktigt igen mig. Jag har alltid varit i farten och rört på mig. Jag blev både rädd och ledsen, trodde aldrig att det skulle kännas så här dåligt. Nu måste jag verkligen ta tag i allt som rör min hälsa, annars blir jag ingen bra mamma.

Idag pratade jag med en kompis som berättade i sin tur om en kompis som hade fått barn, allt hade gått bra. När vi pratade om dom spolades allt vi hade varit med om upp i mitt huvud. Hur jag inte fick träffa min son på flera dygn efter förlossningen, hur illa det verkligen gjorde mig. På sjukhuset försökte man vara så stark hela tiden, man log fast inombords skrek man. Dessa tankar kommer upp då och då fastän jag samtidigt är oerhört glad att det är så bra som det är idag med vår Simon.

Tröttheten är otroligt jobbig. Visst är man trött som småbarnsmamma, de hör till men vi har haft två månader av oro och rädsla på sjukhuset. Man sov sällan bra, men när man väl somnade hoppades man att allt bara var en dröm och man snart skulle vakna upp och ligga i sin egen säng med sin runda, gravida mage i vädret. Om man hade gått fullgången tid hade man iallafall sovit fram till förlossningen i sin egen härliga säng och förhoppningsvis laddat lite energi. Men det fick inte vi.

Nä nu ska jag inte klaga, men vissa dagar är mörkare och andra ljusare så är det. Känslorna tar över, de är inte alltid lika lätt att tygla dom. Bägaren rinner över. De vi har varit med om kommer i kapp oss vare sig man vill det eller ej.

Just nu ligger vår lilla kille i sin säng i sitt rum. Han är så duktig, man blir så glad. Tack Simon för att du valde att komma till just oss, tack för att vi fick bli just dina föräldrar. Älskar dig mest av allt på denna jord!

 

Charlotte

19 augusti 2013 00:14

Skickar er en stor styrkekram! Ni är fantastiska, även om det inte alltid känns så för er!Simon hade inte kunnat få bättre föräldrar!

Caroline

19 augusti 2013 17:40

Tack fina Charlotte, de värmer.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Varje gång jag lämnar mina föräldrar uppe i Sthlm faller mina tårar. Jag kan inte med ord beskriva hur mycket de betyder för mig. Jag är uppvuxen nära min familj. Vi bodde i en fyra och vi levde tight in på varandra, på gott och ont. Vi har alltid ha...

Sen vi kom hem från Grekland har dagarna bara rullat på och imorgon bär det av mot Sthlm. I måndags var jag och k på bup och sedan på kvällen hade vi födelsedagsmiddag för en kompis här hemma. När jag skulle göra middagen på kvällen råkade jag sk...

Idag solar vi och badar för fullt för imorgon är det dags att resa hem. Dock får vi hela dagen imorgon också då vi lämnar hotellet kl 22.00. Inte jätte bra tid för Simon men så blir det ibland. Då vi har varit på detta hotell förra året fick vi en fr...

Oj oj oj vilken semester vi har haft, vi är så otroligt glada och nöjda över denna vistelse på Kreta. Jag och Kristoffer var här på samma hotell förra året och vi är lika nöjda i år igen. Detta är inte sista gången vi åker hit de kan jag verkligen lo...