Vår älskade Simon opererades, han fick ligga kvar några dagar för återhämtning. Snart var det dags att flyga hem igen och kurera sig ytterligare.

Resan tillbaka gick toppen, han låg fortfarande i respirator men fick snart bli av med den. Simon kämpade och återhämtade sig riktigt bra. Dagarna gick och allt rullade på och de positiva framstegen blev fler än de negativa. Vi fick snart flytta ihop med vår son i ett gemensamt rum. Det var underbart. Kunna ta upp honom ur hans säng och bara pussa på honom när man ville, vilken lycka.

Jag och Simon kämpade med amningen, det var inte lätt. Han sökte efter tutten och jag satt och spände mig. Allt eftersom tiden gick minska min mjölk i brösten. Jag kunde snart inte ge honom hans dygnsranson av mjölk. Det kändes frustrerande och jag blev stressad, vilket inte alls vara bra för min mjölkproduktion. Vi fick sonda Simon mer och mer. Hans tarmar var inte färdigutvecklade för så mycket mat vilket gjorde att han kräktes en del.

Dagarna gick och vi började snart närma oss dagen då han skulle ha kommit till världen, 10 juni. Vi hoppades så innerligt att vi skulle få åka hem då. De fick vi....

Här är vi nu några månader senare. Hemma som en helt vanlig familj, underbart. Simon har fortfarande sonden kvar, han har svårt att få i sig den mängd som han bör äta varje dygn på nappflaska. Vi har lasarett ansluten hemsjukvård. Det kommer hem en sjuksköterska en gång i veckan och väger Simon och hjälper oss om det skulle vara något med sonden. Det vi kämpar med nu är matningen, sonden. När man matar honom på sond så tar de lång tid, man måste ge maten i ett jämt flöde så han inte kräks. Sonden har han i ena näsborren. Vissa dagar är han bättre på att snutta på flaska än andra dagar, det går upp och ner man måste bara kämpa på och inte ge upp med flaskan. Som en underbar läkare en gång sa: Bara för att ni har kommit hem har ni inte bestigit Mount Everest än, ni står på klippavsatsen under och tittar upp. Man får inte skynda på för fort. Inte ha för höga krav på en kille som endast vägde 865 gram och var 33,5 cm lång.

Lägger upp lite bilder från vår tid på sjukhuset till idag :

Älskar dig Simon!! /mamma och pappa                                

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Varje gång jag lämnar mina föräldrar uppe i Sthlm faller mina tårar. Jag kan inte med ord beskriva hur mycket de betyder för mig. Jag är uppvuxen nära min familj. Vi bodde i en fyra och vi levde tight in på varandra, på gott och ont. Vi har alltid ha...

Sen vi kom hem från Grekland har dagarna bara rullat på och imorgon bär det av mot Sthlm. I måndags var jag och k på bup och sedan på kvällen hade vi födelsedagsmiddag för en kompis här hemma. När jag skulle göra middagen på kvällen råkade jag sk...

Idag solar vi och badar för fullt för imorgon är det dags att resa hem. Dock får vi hela dagen imorgon också då vi lämnar hotellet kl 22.00. Inte jätte bra tid för Simon men så blir det ibland. Då vi har varit på detta hotell förra året fick vi en fr...

Oj oj oj vilken semester vi har haft, vi är så otroligt glada och nöjda över denna vistelse på Kreta. Jag och Kristoffer var här på samma hotell förra året och vi är lika nöjda i år igen. Detta är inte sista gången vi åker hit de kan jag verkligen lo...