Jag får mina up and downs, perioder då jag inte orkar mer än vad dagen har att erbjuda. Jag har då svårt att blicka långt framåt och se de positiva som händer varje dag. De tunga och tuffa perioderna tar ut sin rätt, de tar ibland över. Då behöver jag tid för reflektion och återhämtning för att sedan tuffa på loket igen.

I jobbiga perioder har jag svårt att äta, känns som jag har någon form av inre stress i mig som gör att jag inte känner mig hungrig. Jag äter för att jag måste inte egentligen för att det är gott. När vi sitter hemma kring matbordet fokuserar jag på skedarna som åker in i barnens munnar och de som inte gör det utan åker någon annanstans. Jag fokuserar på att Simon ska sitta kvar på sin stol istället för att gång på gång springa iväg nån annanstans. Jag försöker fånga upp honom. Jag har alltid varit smal men nu är jag smalare än någonsin och det har blivit ett problem som jag måste göra nått åt. Vid minsta sjukdom eller om en dag är tyngre än någon annan blir jag helt helt slut. Min bägare med minimal energi i töms direkt, finns inga större reserver. Ni som har följt min blogg från allra först början förstår nog varför min bägare inte har så mycket reserver. Men nu måste jag tänka på min kropp. Med mina 1.72 cm i längd fungerar det inte att väga 49 kg. Det är inte okej. På mitt otroligt roliga jobb går jag ca 20.000 steg varje dag, inte optimalt när man vill gå upp i vikt. Därför är det otroligt viktigt att jag hittar matlusten och kan äta fler mål om dagen. Jag jobbar på det.

När jag var gravid med Emil gick jag upp 28 kg, jag åt för att jag var rädd att även han skulle födas för tidigt och bli så liten. Vet att de inte alls har nått med de att göra men jag gjorde så. Under graviditeten hade jag svårt att se hur stor jag var förutom när jag tog kort på mig själv, jag fick en chock. Just nu ät det lite likadant men tvärt om. Jag har en kollega på mitt jobb som också är smal och jag har alltid tyckt att vi är lite lika i kroppen men för någon dag sedan var det så uppenbart att jag hade fel. Hon och jag köpte nämligen samma klänning i samma storlek och den satt tajt på henne medan lös på mig. Jag blev nästan rädd och chockad över hur dålig bild man kan ha av sig själv. De fick mig att tänka.

Det är så lätt att prata med smala personer som om det är så underbart och det bästa att vara. I butiken får jag gång på gång höra från kunder som jag hjälper ? det är så lätt för dig att säga som är så smal och slank? nu har jag börjat kontra med att säga: ?och vem säger att jag är så lycklig för de?. Jag förstår inte hur man kan vågarsäga något sånt, ingen absolut ingen vet om den andra ifråga har någon sjukdom som hon/han jobbar med. Snälla tänk på vad ni säger till andra människor.

I söndags hade jag bytt arbetspass med min fina kollega Jenny för att vi skulle åka på en utflykt som jag bokat in för länge sedan. Vi gick upp tidigt på morgonen för att steka pannkakor så vi hade med oss lite lunch. Kristoffer packade ut i bilen och jag hade ?ritpratat? med Simon om vad som komma skall och vad vi förväntade av honom. Allt kändes bra. Jag stod i badrummet och målade mina ögon, helt plötsligt kommer Simon in i badrummet och blodet rann ner från hans huvud. Han bara skriker: jag vill inte. Instinktivt tar jag toalettpapper och trycker mot såret i huvudet. När jag försiktigt tar bort pappret ser jag ett rejält djupt jack. Jag ropar på Kristoffer att de har hänt en olycka med Simon. Simon bara gråter och säger att han inte vill berätta vad som hänt. Vi inser fort att vi behöver åka till akuten. Jag går bort med Emil till farfar och farmor och vi åker.

Väl inne på akuten får vi komma in fort och läkaren ser ganska fort att detta behöver sys, det var alldeles för djupt för att kunna limma. Mammahjärtat blöder, vår kille som varit med om så mycket läkarbesök på olika håll. Han ska alltid få utstå så mycket. Läkaren var otroligt duktig och lugn och Simon var en stjärna som vanligt. Snart var de klart och vi var påväg hem. Simon påtalade gång på gång att han ville åka på utflykten. Självklart tänkte vi!!

Utflykten innebar en resa på 1.5 Tim enkel resa för att sedan gå på en föreställning med babblarna och avslutas med fika hos bekanta för att sedan åka hem 1.5 Tim till.
Tanken var bra och fin men återigen blev det för mycket, för mycket för Simon och för oss. Hela familjen var färdiga och återigen hade all energi tagit slut. Vi har gjort såna misstag förut men jag förstår inte varför vi aldrig lär oss. Känner mig så otroligt dålig när jag inte ger mig och min familj de bästa förutsättningarna. Denna resa gav Simon orimliga förutsättningar. Vi skulle bromsat när dagen började som den gjorde, de hade alla mått bra av. De hade varit snällast mot oss alla.

Måndagen fick blev en dag för återhämtning. Kristoffer fick vara hemma och vabba. Batterierna behövdes laddas lite.

Nu var detta ett tungt inlägg men jag försöker skriva av mig lite om allt jag känner.

Här kommer lite bilder från veckorna som gått!

Skriver mer ikväll..

Dag blev det en tidig morgon för mig, jag var verkligen uppe med tuppen. 05.00 ringde min klocka. Nu är klockan lite över 06.00 och jag sitter på bussen påväg till mitt underbara jobb. Idag blir de föreläsning på morgonen innan öppning och sedan har vi ett herr event i butiken för att sedan avsluta med aw, så himla kul. Tänk så viktigt det är att trivas på sitt arbete, att känna att man får energi och styrka av det.

K arbetade till 23.30 igår och jag slutade 16.00 Jag åkte direkt hem för att hämta killarna på förskolan och sedan laga lite kvällsmat för att sedan ha fredagsmys som Simon ser så framemot varje helg. Sen var det dags att hoppa i säng för samtliga hemma.

Imorgon är jag ledig och Kristoffer med, den dagen är efterlängtad. Även om man älskar sitt jobb så behöver man även ladda upp lite inför det också. Speciellt när man har ett yrke som kräver att man är på topp socialt hela tiden. Imorhon ska Simon gå på sitt allra första barnkalas, så himla roligt.

Nu ska jag snart gå av bussen men jag skriver så fort jag kan igen. Ha nu en trevlig lördag och va rädda om Er!

Solen är påväg upp, detta blir en underbar dag!!

Oj va roligt vi hade. De va länge sen jag dansade så mycket, underbart!

Idag var det dags, utbildning. Utbildning om ett neuropsykiatrisk funktionshinder, adhd. Det var väldigt lärorik samtidigt som det gav många tankar och funderingar. Funderingar kring framtid och skola. Hela tiden slits man mellan olika vägar att ta, vad är rätt och fel och vad blir det bästa för vår son. Alla vill vi våras barns bästa och man vill ge dom de bästa förutsättningarna för att de ska må bra och få känna sig lyckade.

Länge har jag tänkt på att Simon fortfarande är så ovetande om
att han har adhd. Han lever i sin bubbla och det är så otroligt härligt att se. Han klär på sig en prinsessklänning på morgonen och det finns inget annat han ska ha på sig när han går till förskolan. Han bryr sig inte vad andra tycker utan han kör sitt race, jag hoppas att han alltid kommer göra de. Jag kommer verkligen uppmuntra honom till de. Ibland får han gå över till småbarnsavdelningen för att få ett break när de blir för mycket för honom, men just nu tycker han de bara är kul att få leka med dom som går där och det känns så bra. Jag vet att de kommer komma en dag då Simon blir mer medveten och då måste vi tänka lite annorlunda, men de är en annan dag och nu njuter jag mest av att Simon mår så bra.
Andra utbildningstillfällen blir nästa tisdag.

Efter utbildningen gick jag till jobbet. Det var väldigt skönt att avsluta dagen där. Jobbet för mig är jätte viktigt, att få komma ifrån de som många gånger känns jobbigt. Att få andrum och att få fokusera på något annat. Jag älskar verkligen mitt jobb. Idag fick jag en blomma av min underbara kollega Jenny som jag har skrivit om tidigare, jag blev helt varm i hjärtat. Jag är så tacksam att jag har träffat henne, vi har alltid så kul och skrattar så mycket ihop. Tack Jenny för att du finns i mitt liv. Tack för att du finns där och lyssnar.

Tack finaste Jenny!

Lunchen idag blev en härlig räksallad, mums.

Känner mig lite låg idag, vet inte riktigt varför. Kändes bra idag hos läkaren samtidigt som det är jobbigt, ingen vill ju må dåligt. Sen tänker jag på utbildningen imorgon, det är ju super bra men jag vet även att de drar upp massa känslor också. Det blir bra.

Kvällen har varit lugnt här hemma. Kristoffer jobbar kväll. Simon och jag har spelat spel och Emil har kollat tv. Ingen av barnen ville dock äta middag ikväll, de är ovanligt så jag hoppas inte att de håller på att bli sjuka. Vi tar en dag i taget.

Skriver mer imorgon om utbildningen. Jobbar kväll imorgon så skriver när jag kommer hem :)

Simon dokumenterar sina poäng

Idag var det dags, läkarbesök med min onda mage. Läkaren tig några prover och har remitterat mig för att göra en gastroskopi. För er som inte vet vad det är så går man ner med en slang via munnen för att titta på magmunnen och slemhinnorna. Har gjort det tidigare och det är inge vidare men nu måste jag göra det eftersom de har blivit så stort problem för mig i vardagen.

Ikväll jobbar Kristoffer och barnen och jag ska rodda lite här hemma. Emil är hos farfar lite idag då de återigen går magsjuka på Emils förskola, suck.

Nu ska jag passa på att vila lite, skriver mer senare.

Trött mamma, sambo och Caroline

Den här helgen jobbar jag för fullt. Igår var det en fantastiskt rolig dag med många glada kunder som ville köpa en ny vår garderob hos oss. Många passade på att köpa vårjacka, dom bara springer iväg. Man får passa på om man vill ha sin favorit till våren!
Jag hoppas att även idag blir en toppen dag. Vädret finns med oss även om det är väldigt kallt ute, men man blir så glad av solen.

Igår firade vi svärfar. Mysigt att ses och äta god mat tillsammans.

Efter jobbet idag blir det lugnt för min del. Imorgon har jag ledig dag och då ska jag till läkaren. På tisdag ska jag och Kristoffer på en adhd utbildning med andra föräldrar. Det ska bli väldigt givande samtidigt som det är jobbigt. Mycket känslor och tankar om framtiden kommer nog dyka upp. Jag är ju en fena på att se framåt så mycket hela tiden och sämre på att leva här och nu. De måste bli en bättring.

I onsdags var jag och mina fina kollegor Jenny och Karin på handelsgalan här. Det var jätte kul att se på alla människor och dansa. Boris René var där och sjöng och jag kunde inte motstå att gå fram och lägga en arm om honom. Man lever ju bara en gång :)

Idag åker solbrillorna på!