Jag är så otroligt tacksam för allt jag har i mitt liv, att mina nära och kära mår bra och att jag har ett så underbart jobb som jag älskar. Allt är absolut ingen självklarhet och saker och ting kan förändras fort till nått helt annat. Det är viktigt att vi ibland tänker på de och lär oss att uppskatta de vi har och även uttrycker våra känslor och tankar. För mig är det väldigt viktigt att dagligen säga till människor som står mig nära hur mycket de betyder för mig. Tror saker och ting har blivit viktigare för mig med allt vi har varit med om, inget är verkligen självklart.

På mitt jobb arbetar en kvinna som är helt magisk, hon har ett av de största hjärtan som jag har träffat. Hon är så unik både med kunder och med oss kollegor. Hon är en stor förebild för mig, så otroligt empatisk och omtänksam. Är så tacksam för att jag fått möjlighet att lära känna henne och få lära av henne. Hon ger mig så mycket styrka och ljus även de dagar som känns så tunga och mörka. Ibland känns det som man har ramlat ner i ett hål och krampaktigt försöker ta sig upp men ramlar hela tiden ner, men då finns hon där och drar upp en med sitt härliga skratt och sin otroliga energi. Känns som vi känt varandra jätte länge, ser fram emot att lära känna dig mer och mer. Tack fina Du för att du finns!

Som sagt för mig är det viktigt att säga till de jag tycker om hur mycket de betyder för mig och idag är det min kollega jag vill lyfta!

På denna bild har jag en jeansklänning från butiken som jag älskar. Ska lägga ut en helkroppsbild på den.

Jag har jobbat sen i torsdags och dagarna bara springer iväg. Kristoffer och jag har gått om varandra en del för att pussla ihop de lite. Men de har gått jätte bra. Imorgon jobbar jag min sista dag innan jag blir ledig fredag till söndag.
Har fått hjälpa så mkt trevliga kunder idag, de ger mig så ofantligt mycket energi. Nu sitter jag på bussen hem från jobbet, barnen sover när jag kommer hem så jag för pussa lite på dom imorgon.

Helgen blir lugn, Kristoffer jobbar massor så jag är i princip själv hela helgen då han jobbar både dag och natt fredag och sen sover lördag och söndag dag för att jobba nätter sen.

Simon har lugnat ner sig lite nu, vi vågar knappt säga de men vi hoppas de va någon sorts fas han gick igenom som ?normalt? i utvecklingen. Ibland är det så svårt att veta vad som egentligen är hans utveckling och vad som är hans adhd. Det är många gånger svårt att veta hur man ska hantera olika faser.
Här kommer några bilder från när vi va och storhandlade med grabbarna. Till en början gick de jätte bra men sen spåra de ut. Blir nog inte några flera gånger med barnen, vi ska undvika de ialf :)

Dagarna bara flyger förbi, skriver ett inlägg ikväll!

Idag har det blivit lördag och jag har jobbat. Det va super kul som vanligt, dock ganska så lugnt. Träffade massor av goa glada kunder.

Igår firade jag och några vänner Kristoffer. Vi var ute på stan och bowlade och åt massor av gott. Jätte skönt att bara få vara vi och ladda lite batterier. Blev ganska sent vi kom i säng så är lite trött idag.

Nu är de mellomys som gäller innan det är dags att sova, imorgon är det jobb igen!

Igår var det dags för möte på förskolan. Prata lite om hur det går för Simon och hur han utvecklas.
Just nu har vi en ganska tung period hemma med honom. Han har kommit in i en trots period i sin utveckling samtidigt som han har sin problematik. Många ggr är ju ?bara? trots jobbigt men de här blir på en annan nivå. Vi kämpar med att möta honom på bästa sätt och finnas där så mkt som möjligt men ibland är det svårt när man exempelvis måste laga middag en dag då man är hemma själv med barnen. Just nu har Simon ingenting som han tycker om att sitta och hålla på med i ca 10 min utan han gör saker 2 min och sen på nästa sak. Helst av allt måste någon vara med honom hela tiden för att hjälpa honom att stoppa hans impulser som han får hela tiden. Han har mer och mer blivit orolig, både på dagen och natten. Det är svårt. Jag läser och läser böcker om barn med denna problematik och jag vet hur man ska bemöta dessa barn men ibland funkar de inte så lätt som de låter. Jag känner mig just nu väldigt otillräcklig och känner mig ganska slut.

Idag när jag vaknade hade jag fått en chokladask och gelehjärtan av Kristoffer. Det var exakt vad jag behövde idag kände jag. Blev så glad!

Tänk att man kan säga så. För många är det nog tvärt om men för mig känns det som en lättnad. Att få komma iväg och göra de som jag tycker sååå mkt om och som åter ger mig massa energi som jag kan använda hemma. Mitt jobb. Att få träffa människor och mina kära kollegor. Jag tar ett djupt andetag och suger i mig massor av positiv energi när jag är där.

Nu sitter jag på bussen och lyssnar på Spotify, i mina lurar hörs musiken från filmen Mamma Mia!de är en film som jag älskar. Så himla vacker, man blir så glad. Och inte tala om all underbar musik. Dagar som känns tunga gäller det att göra mycket som känns roligt, undvika allt tråkigt om man kan.

Vissa kanske tänker: nu är det ju som det är och man kan ju inte göra mer än att anpassa så mycket som möjligt. Men de man inte får glömma är att de ändå stundvis är en sorg och de måste få vara de. De måste få vara tungt och de måste få vara jobbigt att inse att allt inte funkar som man vill. Vi är inte bara småbarns föräldrar utan vi är också föräldrar till ett barn med adhd. De är helt normalt att få känna såhär. Ibland känner jag hur jag letar efter människors bekräftelse på att de är okej att känna saker men tänker inte göra de mer. De tar bara massa energi som jag behöver till annat.

På fredag ska jag och K samt några vänner ut och äta och bowla. Åh vad jag ser fram emot de. Tror både jag och k behöver de.

Ha en bra dag alla där ute!

Dessa frågor är några av de som rör sig i mitt huvud. Ibland känner man sig så otillräcklig och man vet inte alls hur man ska göra för att de ska bli som bäst. Ibland vet man varken ut eller in. Ena stunden känner jag så mycket sorg över att det är som det är med Simon samtidigt som jag är så tacksam då de kunde blivit så mycket värre när man föds i vecka 29 och bara väger 865 gram. Idag är de mest en dag då jag känner mig slut och ledsen. Sorgsen och fruktansvärt otillräcklig!

Idag är det en sån dag då Simons diagnos äter upp mig. Känner att jag inte har någon tålamod eller kraft att parera hans impulser som sker heeela tiden. Impulser som gör saker som man absolut inte kan räkna ut. Allt från att slänga saker i toaletten till att ta ner alla dynor från soffan på golvet till att gång på gång nypa Emil i kinden. Jag hinner inte med om jag inte exakt hela tiden sitter i samma rum och gärna bredvid honom. Men man måste ju gå på toaletten eller laga mat. Önskar så att jag hade nått som kunde bryta hans överaktivitet och som fick honom fokuserad bara för ett tag men de går inte just nu. Ett tag var hans iPad jätte bra men tyvärr är det inget ess i skjortärmen längre. Många gånger känns det som att ha två barn i samma ålder. Jag kan inte se på Simon som man vanligtvis gör på en femåring och de är både jobbigt och sorligt. Jag kan absolut inte ställa dom kraven på honom.
Jag hoppas att vi snart får tid till bup och prata med dom. Samtidigt som jag vet hur man ska bemöta Simon och hans diagnos så är frågan vart vi föräldrar ska hitta kraft och energi när den tryter. När vi inte orkar och tålamodet inte finns där blir allt mycket värre men man är ju inte mer än människa, eller vad säger ni?

Trött mamma. No filter.
För mig är det viktigt att inte bara lägga ut inlägg när allt är solsken utan också dom dagar när allt känns tungt!de är livet.