Här har vi de kanon. Kände att jag länge har varit i behov av att komma hit och bara få va med dom. När ens tankar ränner och man känner sig osäker, lugnar dom mig bara med sin exsistens. När K jobbar mycket finns det mycket tid att tänka även om jag har barnen. Jag har alltid haft en otroligt tight relation med mina föräldrar vilket gör de svårt ibland när vi bor en bit ifrån varandra. Därför suger jag upp allt jag kan när jag är här.

Igår va vi iväg och fiskade och grillade i en sjö som ligger enbit ovanför Norrtälje. Tyvärr blev de ingen regnbåge men mycket tid med mamma och pappa, så jag är nöjd.

Senare idag kommer mina kusiner från pappas sida hit, ska bli jätte mysigt då vi inte ses så ofta. Min nästan jämngamla kusin har precis fått sin andra son så de ska bli så mysigt att träffa som. Super roligt intiativ.

Sommaren går så otroligt fort och vintern är en evighet, känner ni också så?

Hur är det med oss undrar ni nog nu. Jodå med oss är det bara bra, vi är vid god hälsa och har haft en underbar semester. K och jag har varit på semester på Kreta en vecka, bara för oss själva. De behövdes verkligen. Den veckan va så otroligt helig för oss. Vi har gjort småutflykter med barnen och bara umgåtts. Midsommar spenderade vi hemma hos mamma och pappa som vanligt, en helig tradition.

Sen har det hänt nått mer i sommar, nått otroligt stort. Jag har kommit in på sjuksköterskeprogrammet här på Linköpings universitet. Efter flera år som säljare i skobutik kände jag ATG jag behövde en förändring och jag är undersköterska i botten men de va jääääättte länge sen jag jobbade som de. Ska jag vara ärlig är jag både glad och otroligt rädd och orolig. Känns som om jag går igenom en identitetskris. Har massor av frågor i huvudet som: vem är jag?vart är jag påväg?vill jag de här?är det rätt för mig?kommer jag klara de här?
Känns som om min självkänsla är på noll helt enkelt. Känslorna är överallt och jag gråter nästan varje dag.

Är jätte glad att jag varit hemma med barnen länge och givit dom den tiden dom behöver men jag känner att de har gjort mig lite svag och rädd. Min trygga vrå har blivit hemma och jag blir lätt orolig och stressad. Många säger att de aldrig kan tänka sig de då jag inte utstrålar de men mycket är en fasad. Vem säger att man mår bra inombords bara för att man fixar sig och lägger på ett leende?
De va som jag sa till en bekant som gick ner en del i vikt och tyckte de va konstigt att hon inte var glad. Man måste tycka om sitt inre också annars spelar de ingen roll. De inre är jätte viktigt.

Jag önskar ibland att jag bara kunde rycka på axlarna och säga de blir säkert bra, vi får se, allt löser sig. För mig ramlar alla tänkbara scenarion fram direkt, katastroftänkande. Jag har sån otrolig press på mig från mig själv. Vill inte göra någon besviken. Helt sinnes att jag tänker så när det är nått jag gör för mig själv och ingen annan.

Men visst detta är kanske inte så konstigt att jag känner. Jag är 31 år, har två barn och varit ifrån skolan på mycket länge. Och inget har aldrig känts helt givet för mig vad jag vill jobba med.

K är en jätte stöttepelare i detta men ibland kan jag ändå inte sluta tänka på allt. Jag ska testa mig fram, funkar de inte eller känns inte bra kommer jag gå tillbaka till mitt gamla jobb. K brukar säga att jag inte ska tänka så mycket och absolut inte tänka att de inte kommer gå utan ge de en chans. Och de kommer jag absolut göra när jag fick chansen att komma in.

Får peppa mig själv lite mer och boosta mina självkänsla lite. Känns som om allt som har hänt oss dessa fyra och halvt åren har satt sina törnar och inte lyft mig direkt. Men måste bli lite mer snäll mot mig själv.

Oj nu blev de mycket om mig i detta inlägget. Kommer lägga upp lite bilder från sommaren hör under. Kul om ni fortfarande är några tappra som fortfarande läser min blogg efter alla pauser :)

Glass är alltid gott :)

Bara haft så mycket att tänka på. Ska försöka skriva imorgon!

Nån man kan skratta med, nån man kan dela glädje men också sorg med. Nån man kan vara ärlig och öppen med 365 dagar om året. Nån man kan lita på i ur och skur. Nån som alltid finns där. De är vänskap!!

Skriver ett längre inlägg lite senare, vi ska strax bege oss till Sthlm :)

att höra av mig till folk som inte ger mig nått. Sluta höra av mig till personer som aldrig hör av sig spontant till mig. Sluta höra av mig till personer som man får en känsla av att de inte finns äkta vänskap mellan.

De finns vissa i mitt liv som aldrig hör av sig spontant. Och då menar jag både via sms eller telefon. Jag förstår att alla är upptagna med sitt liv och de är jag också men jag känner att man måste prioritera dom man tycker om också. Som sagt ett spontansms måste man ha tid med, annars är personen ifråga inte så viktig tycker jag. Man kan inte bara höra av sig om man hört att nått inträffat.

Jag har mer och mer slutat höra av mig, jag har tröttnat. Det var som en annan kompis sa till mig, hon är alltid den som håller i trådarna jämt och det känns som många tar för givet att hon alltid skall göra de. Bara för att hon är så som person. De är fult tycker jag. Visst de blir alltid bra när hon fixar men det kan ju vara skönt för henne någon gång att få slappna av.

Därför har jag få vänner men nära vänner. Har så många vänner som jag känner att jag har tid att ta hand om. Vänner som vet att man inte behöver höra av sig varje dag, man finns där när som men som ändå kan höra av sig spontant och fråga, hur när du idag?

Vädret har visat sig från sin bästa sida idag, sol och sol. Oj vad allt känns mycket lättare då. Trots att K jobbar. Min magvärk har varit något bättre idag men inte helt borta tyvärr.
Idag har Simon lekt hos farmor och farfar hela dagen och jag och Emil har umgåtts. På eftermiddagen fick vi besök av en mycket nära vän till mig. Blir så glad när man får ett sms med en fråga om hon kan komma förbi, blir så glad att hon tänkte på mig. Är så härligt att bara få prata och vara i trädgården. Hon ger mig så mycket energi.
Idag har Emil och jag gått väldigt mycket, gick två långa promenader idag. De va jätte skönt, mår så bra av att röra mig. Imorgon ska jag in till stan, berättar mer om de imorgon!

Usch vad jag lider av magkatarr från och till. De är så otroligt jobbigt. Ibland kommer de smygande och ibland slår de bara till. Den smärtan är så jobbig att de tar så ofantligt mycket på min energi. Är helt slut efter att ha haft så hör några dagar. Vet inte alltid vad de är som utlöser detta. Oftast kommer de när k jobbar mycket och nu tänker jag även en hel del på hösten och vad bup ska säga r de ringer. Tankarna går även till funderingar kring försäkringsbolaget löf som vi fortfarande väntar beslut om angående de som hände mig vid förlossningen med Emil. Ja ni de är kanske inte konstigt att man har magkatarr...
Man har svårt att stoppa tankarna ibland!!

För vissa är det tabu eller svårt att säga att egentid behövs när man lever familjeliv.. Givetvis är det väldigt inviduellt men jag kan lova er att om man är hemma 100% i 3,5 år är det behövligt. Känner att mitt tålamod inte är lika bra längre, behöver tankas upp snabbare än innan. När K jobbar är/har jag också varit själv med barnen väldigt många timmar. Och självklart så är det så för många som är ensamstående och då fixar man givetvis de. Ibland blir det sån oerhörd kontrast från ledig tid tillsammans till jobb med mkt tid själv.
För mig räcker endast en kort stund själv för att tanka på lite energi. .

Idag vaknade jag med världens smärta i magen, vet inte vad de är. Samtidigt kom Simon in till mig kl 06 och Emil ville gå upp samtidigt. I dag känner jag att mycket av min energi lagts på att parera mina magsmärtor. Idag var en sån där morgon då man bara vill vända sig om och somna om.

Som tur va kom K hem nyss och jag ska njuta av tiden tillsammans innan han åker igen 21. Två dagar kvar till hans semester, jippi!