Jag hade en magisk dag på jobbet igår, träffade många otroligt goa kunder. Många glada och pratglada kunder, de älskar jag. Tycker det är så otroligt trevligt att få snicksnacka lite.

Efter jobbet var det utgång med vänner och bekanta. Vi åt middag på en mexikansk restaurang i stan och sedan såg vi på fifty shades, den nya. Kände mig fortfarande väldigt förkyld men det gick bra. Kristoffer jobbade kväll och kunde hämta upp mig efter bion. Han slutade exakt när bion slutade, de var perfekt.

Barnen var hemma med farmor och farfar, toppen bra. Vi är så himla tacksamma att vi har dom så nära, vet inte alls hur vår vardag skulle funka annars.

Nu blir det mellomys med min älskade. Han nattar barnen just nu och jag njuter av lite ben & jerrys glass.

Världens bästa pappa och sambo år. Nästa år har vi hållt ihop i 10 år, tänk vad tiden går. Kristoffer och jag kompletterar varandra väldigt bra. Jag brukar säga att vi är ett ?dreamteam?. Vi har verkligen testats under dessa år och vi har ridit ut stormar som man aldrig trodde man skulle klara av. Så många gånger man har velat lägga sig ner och inte resa sig. Kristoffer har alltid varit duktig på att se mig och lyfta mig när jag har behövt de. Haft otroligt tålamod och positivitet när jag fått panik över olika saker i vardagen.
Livet blir inte alltid som man tänkt sig och jag är så oerhört tacksam att jag gör denna resa med min sambo Kristoffer!

Jag älskart!!
Denna jacka fick vi precis in men också många fler. Vill ha!!
Får så mkt energi av mitt jobb!

Usch vad jag tycker det är jobbigt att lämna Emil på förskolan. Han gråter inte längre men han går in med tunga steg och håller huvudet neråt och ser annat än glad ut. När jag vinkar så tittar han på mig med dom mest besvikna ögon man kan tänka sig. Han gör inte en enda min till mig. Han vet att jag ska gå och han vet att han ska bli lämnad. Varje morgon brottas vi i hallen för att få på alla kläder som behövs för att gå till förskolan. Redan i hallen känns det som han vet vad som komma skall.

Förra veckan när farmor hämtade på förskolan då både jag och K jobbade hade han inte haft några vantar på sig ute. Hans händer var röda och kalla. Farmor frågade vart Emils vantar var och då svarar en pedagog inne. Att han snart nog skulle lära sig att man behöver ha vantar när man är ute. När jag fick höra detta blev jag så arg, Emil är två år och kan inte kommunicera så bra. Hur ska han kunna säga att han vill ha sina vantar om han fryser.

Idag tog jag upp den incidenten. Jag tror att många upplever mig som den jobbiga mamman som alltid har massor av åsikter men vet ni, de skiter jag i för de handlar om mina barn. De viktigaste i mitt liv. Jag vill att mina barn mår bra och fåt de bästa förutsättningarna och känns nått fel måste jag säga de. För deras skull.

Idag har jag varit på personalmöte på mitt jobb. Är ledig idag egentligen så de blev en tripp på stan efter. Undviker oftast att springa på stan om jag verkligen inte är i behov av något. Blir så mkt shoppade då och oftast blir det ganska dyrt också. Gjorde lite ärenden för att sedan ta bussen hem.
När man jobbar i butik och är social så många timmar per dag är det skönt att åka direkt hem efter jobbet känner jag. Jag har inte samma behov att kolla i butiker som förr.
Jag älskar verkligen att jobba i butik, älskar att få serva och hjälpa människor. Sen är ju kläder och mode ett stort intresse jag har.

Ikväll blev det lugnt för oss. Både jag och k är trötta efter kalaset igår. Tar mer än man tror på en själv. Vi båda tycker att det är skönt att de är över om man får säga så. Vi är jätte tacksamma för alla som kom och de fina presenterna men vi spänner oss så mycket när vi märker att Simon går upp i varv. Vi blir snabbt helt slut. Vi brukar säga att Simon har inger mellanläge utan oftast är de på eller av.

Veckan består annars mest av jobb ich förskola. Jag ska på bio och ut och äta med några vänner på fredag, de ska bli mysigt.

Trött pappa och pigg och glad Simon. Lycklig över sin nya Barbie.

Emil är svår att få en skarp bild på, han är i full rörelse

Idag har vi haft en dag fylld av olika aktiviteter. På förmiddagen va Kristoffer ute med barnen och åkte pulka och snowracer medan jag var inne och städade inför Emils kalas. Sen åkte Kristoffer, jag och Simon iväg för att köpa fiskar till vårt akvarium som vi gjorde rent igår. Vi har varit fruktansvärt dåliga på att hålla de fint och rent så nu tänkte vi att vi återigen skulle göra ett nytt försök. Inne i djuraffären fanns det ju massor av saker att titta på för Simon och han var inte alls intresserad av några fiskar. Vi fick mycket bra hjälp av en expedit som tyckte att vi skulle göra några andra saker först innan vi köpte fiskar så att de inte dör direkt. Simon blev inte alls besviken på att vi åkte därifrån utan fiskar, de va mest jag och Kristoffer som tyckte de ät va tråkigt. Men killen hade rätt, de gäller att börja i rätt ände.
Påväg in i bilen igen påväg hem säger Simon att han jätte gärna skulle vilja åka till en leksaksaffär och köpa en Barbie. Han älskar dockor. Vi var lite stressade hem pga kalaset och sa till honom att vi får ta de en annan dag. Han grät hysteriskt i 2 timmar. De spelade ingen roll vad man sa eller försökte avleda med. Han va så upprörd. Mamma hjärtat grät lite också. Inte för att han inte fick sin docka utan för att han blev så ledsen. Simon är inte van vid att gå i butiker, vi undviker de då de oftast blir ?kaos? av alla intryck och impulser han får. Men givetvis ska han få gå i en leksaksaffär någon dag.

Efter ett tag när vi hade kommit hem och han lugnat ner sig säger han;
Simon - mamma varför va jag så ledsen?
Jag - ja, varför va du så ledsen?
Simon - jag vet inte, men nu har det gått över.

Ibland tror jag inte riktigt att han kan stoppa de utan de bara spinner på såsom hans impulser och överaktivitet. Han blir inte lite ledsen utan de är sååå mkt mer.

Sen var det dags för kalas. Alla kom vänner och släkt. Emil va lycklig över presenter och tårta och Simon va glad att han fick hjälpa till att öppna lite av Emils paket. Han frågade så snällt. När alla hade gått försökte vi komma ner i varv lite men de va svårt för Simon. De blir oftast så såna här dagar. Nu sover alla gott här hemma och jag ska göra desamma snart. Lägger upp lite bilder från Emils kalas idag.

Hoppas ni har haft en trevlig helg så hörs vi snart!

Givetvis va det en Cars tårta beställd

I torsdags fyllde Emil 2 år. Vart försvinner all tid, förstår inte. Tycker de inte var så länge sen han kom till oss. Det är samtidigt skönt att tiden har gått efter allt vi gick med om då samtidigt som jag blir lite rädd för hur fort tiden går. Dubbla känslor med andra ord.

Emil är idag en envis och bestämd liten krabat. Mycket ska vara på hans villkor och ingen ska köra med honom. Han älskar just nu Cars, de bara lyser i hans ögon när han ser de bilarna. Sen tycker han om att sjunga samt läsa bok.

När Simon började förskolan när han var 2,5 år, var han så himla redo. Han älskade att vara där. Men med Emil är det något annat. Inskolningen va jätte jobbig och oftast när jag lämnar honom går han in på avdelningen långsamt och tittar på mig med en sur och besviken min. Armarna bara hänger och huvudet lika så, han går gärna till nått hörn och ställer sig. Det är en sån fruktansvärd känsla. Trivs han inte eller är han egentligen inte redo. Jag hoppas så innerligt att vi får en plats på Simons förskola efter sommaren, så har de varandra. Skulle kännas mycket bättre. Är så nöjd med Simons förskola.

Imorgon är vi lediga och då är det dags för kalas. Lägger upp lite bilder från kalaset imorgon.

Idag har jag jobbat. Jobbar idag i en klädbutik, sadlat om från skor till kläder. Oj så himla roligt och utvecklande. Älskar mötet med människor, att kunna få ?snick snacka? och få ett trevligt möte. Att kunna hjälpa till och ge råd. Det är kanon. Nu längtar man till våren när de kommer in så mycket fint till butiken!

Godnatt med er, vi hörs imorgon!

Är det några tappra läsare kvar här??förstår om det inte är så. Tiden och mitt mående har fått mig att stundvis inte orkat skriva. Men nu känner jag mig redo igen.
Lite uppdatering:

Hela familjen mår bra, kristoffer jobbar på och försöker så gott det går att lägga om sitt schema så det passar familjen. Simon älskar förskolan. Vi har fått komma till BUP nu. Emil mår bra men har haft en tuff start med inskolningen på förskolan då varken han eller vi trivdes där. Han har precis börjat vänja sig och det är inte alltid man känner sig som världens sämsta förälder när man lämnar honom. Jag har bytt jobb och jobbar nu inom klädesbranchen, blev inget plugg för mig. Minns inte om jag har skrivit de men jag kom in till Sjuksköterskeprogrammet och började där men kände ganska fort att jag inte klarade av att plugga med de jag faktiskt nyligen varit med om. Jag var inte redo. Jag är glad att jag tog de beslutet även om jag vet att det är många som inte riktigt förstod mig när jag hoppade av. Idag jobbar jag 62 % och de passar mig jätte bra, ekonomin blir ju inte toppen men tiden jag får med mina barn är ovärderlig. Jag är så tacksam över att jag kan jobba så.

Ni som läser får gärna kommentera och ställa frågor, blir bara så glad!