Nu börjar helgen lida mot sitt slut fast vi förlänger den lite då K är ledig imorgon. Jätte härligt när de blir så. Jag har haft en kanon helg med jobb, glada människor och mycket kärlek med min familj.

I natt drömde jag en så fruktansvärd mardröm. Ni vet en sån dröm som känns så himla verklig. Jag vred och vända mig i sängen, tårarna rann ner ifrån mina kinder. Varje gång jag vaknade till och hoppades innerligt att jag inte skulle komma in i samma dröm igen när jag somnade, va jag där igen. När det va morgon igen och jag vaknade sprang jag till badrummet där K stod och slängde mina armar runt honom. Tårarna forsa ner från mina kinder. Jag sa gång på gång att han aldrig fick glömma att jag älskar honom mest av allt i hela världen och att han måste lova att de alltid kommer vara vi. Tills döden skiljer oss åt. De gjorde han såklart :)

Ibland ligger jag och tänker på allt jag och K varit med om tillsammans. Vilken resa vi har gjort och även gör tillsammans. En gång sa en person till mig att när man är med om så mycket som vi har varit med om så växer man antingen sig starkare ihop eller så växer man ifrån varandra. K och jag har absolut växt oss starkare ihop. Vi känner verkligen varandras alla sidor. Jag är så himla rädd om de jag har och jag uppskattar verkligen de jag har till tusen procent. Är så lyckligt lottad!!!man ska va rädda om varandra.

Ja ni läste rätt, nu är det dags för mig att komma tillbaka lite och jobba. Börjar lite smått med en dag i veckan fram till sommaren men sen är jag föräldraledig fram till början av september för att sedan komma tillbaka helt!!

Känns som jag varit borta i flera år men på ett sätt har jag ju varit de. Jobba inte alls länge mellan båda barnen. Idag är de mello feber här i Linköping då vi har Melodifestivalen här på besök ikväll. Varför inte fira de med ett par fina skor? Vi har fått mängder med fina nyheter i butiken, så himla kul!!hoppas ni får en bra lördag.

Tänk va länge vi har kämpat på med att Simons mängder som han stoppar in i munnen ska växa. För varje dag som går är jag otroligt tacksam för knappen han har på magen, den har gjort att vi kan koppla av och vi har kunnat ge honom tid. Tid att närma sig maten på hans villkor och när han har känt att tiden är inne. Att vi har sluppit stressa och pressa honom som i sin tur säkert hade gjort honom ännu mer anti mat. Ikväll fick han mig att nästan börja gråta. Till middag åt han en bra portion med fiskbullar och ris sedan var han över hos farfar och lekte. När han kom hem sa han att han va jätte hungrig och ville ha risgrynsgröt med mjölk. De är helt fantastiskt. Från en kille på 865 gram med sond i fyra år med nästan inga kopplingar till varför man bör äta eller hur man känner hunger till en kille som verkar fatta allt. Vilket jobb han har gjort, de är som en dröm. Skulle kunna skriva en lång bok om vår resa. Älskade Simon, du är vårt mirakel!!

Idag känner jag mig pyttelite bättre men vågar knappt säga de då jag vaknade upp i natt och knappt kunde svälja. De är ena sidan som gör ont. Googlade lite och fick fram halsböld, lät inte så roligt men mycket stämde in. Efter lite smärtstillande somnade jag äntligen in och vaknade av att min stora prins stormade in i sovrummet. Han kommer alltid in till oss någon gång under natten, de börjar bli trångt i vår säng nu :) Simon är ju inte så liten längre. I natt sov Emil i sin säng fast vi sprang nog in 20 gånger och stoppa in nappen igen. I natt hade vi även besök av vår katt Sudden som kamperade ihop med oss, gärna uppe vid ens huvud.

De senaste nätterna har jag drömt så himla mycket mardrömmar. De är mycket saker som man ska bearbeta i sömnen. Tyvärr är man så trött då när man vaknar. Som tur är har K varit hemma två dagar och hjälpt mig ta hans om Emil, hade inte klarat de själv när man inte känner sig kry. Har behövt ta hand om mig själv lite. Matlusten har inte varit på topp de här dagarna så jag har tyvärr gått ner lite mer i vikt vilket inte är bra. Vill inte gå ner mer nu, utan bara hålla min vikt. När jag va uppe i Sthlm på besök hos mina föräldrar åt jag som bara den men ändå gick jag ner, tror inte min kropp var mottaglig att gå upp i vikt utan jobbade med de virus eller va de nu är som är på besök i min kropp. Ser fram emot helgen och äta massa massa gott!

Något annat som jag tänker mycket på, är vårt ärende som vi har hos Löf. Undra när vi får vårt beslut?vad kommer de stå?kommer jag bli ledsen och besviken?kommer de kännas som en lättnad?många frågor rullar runt i huvudet. Försöker att inte fokusera på dom men ibland är det svårt. De är en viktig sak för mig som person. En upperättelse och bekräftelse på vad jag faktiskt varit med om. Inget i brevlådan idag men kanske imorgon??

I natt ska K jobba och Simon ska sova hos farmor och farfar. Imorgon ska K på jobbfest och åker direkt när han vaknat kl 13.00 De blir roligt för honom, inte så ofta de är fester med jobbet då är de viktigt att man går. Roligt att komma ut lite och bara få vara Kristoffer också, inte bara pappa och sambo.

Nä nu är det dags för lite lunch, skriver snart igen!här lyser solen, hoppas den gör de hos er också. Då får man lite hopp om våren även om de är ganska kallt :) de är ljusare ialf och de mår man bra av.

Trött efter veckor med baciller i kroppen. Nu räcker det!

Blä och fy, nu har jag blivit sjuk igen. Man blir så himla himla trött. Slutade min penicillin behandling i onsdags och nu känner jag mig inte kry igen. Blir så less på alla sjukdomar, peppar peppar så är barnen friska än så länge ialf.

Idag har jag beställt lite nya vårkläder till Simon. Sen behövs de skor också. De är inte billigt med allt grabbarna behöver. Farmor och farfar är snälla och handlar en hel del till grabbarna, de är så himla uppskattat. Som sagt de är mycket de behöver.

Skriver lite mer imorgon :)

Uppe i Sthlm :)

Nu är jag och Emil uppe i Sthlm och myser med min familj. Emil har tyvärr haft lite feber från och till och varit väldigt otillfreds. Vet inte om de är tänder på g eller sjukdomar som kommer om och om igen. Ibland önskar man att man kunde prata med dom, vad dom vill när de slår med armarna och skriker.

Idag skiner solen här, så en promenad runt byn är ett måste. Få lite frisk havsluft i lungorna och bara njuta av vyerna.

Nu längtar jag efter min Simon som är hemma. Kändes inte rätt att han skulle va hemma från förskolan ytterligare en vecka efter sin sjukdomsperiod. Man kände att han va sååå redo att komma tillbaka till förskolan, han längta efter sina vänner.

Igår blev de sallad till kvällsmyset!

Ikväll har jag och tjejerna varit och tittat på Mr Grey :) en riktig tjejfilm, eller kanske inte. De är ju olika. Jag och K va faktiskt och såg den första ihop. Va kul att gå på bio, de va så länge sen nu.

Idag har Simon äntligen fått vara på dagis. Som han har längtat, de blev två hela veckor här hemma. Nu hoppas vi att de dröjer tills nästa bacilluska flyttar in till oss.
Efter dagis va det dags att åka till sjukhuset och hämta ett nytt tyngdtäcke, ska bli spännande att se hur de funkar. Förra gav ju inget resultat pga de va så lätt. Man får ge de lite tid.

Imorgon åker jag och Emil till mina föräldrar, eventuellt kommer min mormor också vara där. Ska bli så mysigt att få träffa henne. Blir alltid så långt mellan gångerna. Ska bli mysigt att få träffa mamma och pappa också såklart.

Hittade ett par gamla/nya skor i förrådet. Sånt blir man lite glad för :)

Min favvo lunch :) på bästa stället i Linköping!

Imorse när jag vaknade hade jag så otroligt ont i mitt öga. Har haft de nu i tre dagar. Upptäckte även en vit hinna på de som är blått i mitt öga och blev fundersam. Som många andra gör så började även jag söka på nätet, livsfarligt. Där stod de att man måste söka för de direkt annars finns risken att mam blir blind. Jag tänkte då att de kanske vore bra om någon kunde kolla på de nu idag eftersom sen är de helg. Jag ringde då till VC som hänvisade mig till ögonmottagningen. När jag ringde dit var självklart alla tider slut för idag. Jag testade även att ringa till min optiker där jag fick napp tillslut. Hon kunde hjälpa mig idag.
Kl 14 fick jag en tid och farfar var så himla gullig som kom och hjälpte mig att passa barnen. De är jag jätte tacksam för annars hade jag inte kommit iväg.
Väl inne hos optikern undersökte hon mig med många olika instrument och maskiner och konstaterade att nått va det som inte stämde och hon ville gärna att jag skulle få komma till ögonmottagningen så fort som möjligt. Hon ringde dit och jag fick en tid till bakjouren kl 19.00

Nu har jag varit där och läkaren konstaterade inflammation i hornhinnan, blev antibiotika/kortison kur i 10 dagar. Så nu är de två kurer att ta. När jag skulle gå ut från undersökningsrummen på avdelningen såg jag en mamma som gick med sin son, han kanske var ca 6 år gammal. Han hade cancer. Han hade små tussar av hår kvar på huvudet och hade en lapp för sitt opererade öga. Hans mamma gick lite framför och när jag gick förbi henne log hon åt mig och hälsade. Jag kände hur mina ögon fylldes av tårar. Där gick jag glad för att fått min behandling på recept, påväg hem för att få lägga mig i min säng och va med mina barn. Medan andra kämpar på sjukhuset i en helt annan värld. Jag vet att de är jätte många som kämpar men jag blir så otroligt berörd. Blir så tagen. Tårarna rinner ner från mina kinder. Vilka kämpar.
K och jag har sett en av de världar som inte många känner till på sjukhuset, neonatalavdelningen. Jo många känner till att de finns men vad som faktiskt finns bakom de dörrarna är inte mänga som vet.
Jag är så tacksam till livet och att vi får vara friska så länge vi kan.

Snart ska K iväg och jobba sitt andra pass detta dygn :) de blir natt. Först ska han vila lite och hämta kraft. Man vet aldrig vad fredagskvällen har att bjuda på. Här hoppas jag att Emil får en lugnare natt än natten som var då han va otröstlig, tror de kan vara tänderna.

Trevlig fredag på er!
Va rädda om Er!