Nu har jag äntligen blivit bättre men oj vad de här tog hårt på mig. Jag är ju en sticka i kroppen annars och märker fort att jag inte har så mycket att ta av. Många tänker nog: men de är bara att äta. Tänk om det vore så lätt ändå. I år har jag tampats med nått som jag tror är magkatarr, det går upp och ner och periodvis mår jag jätte dåligt av de. Att ha magsjuka samtidigt som magkatarr är ingen höjdare. Magsyra som kommer upp när jag kräkts och som förvärrat situationen ännu mer. Att känna att minsta motgång får mig på fall är oerhört jobbigt när man har en familj att ta hand om samtidigt.
Nu är det dags att ta tag i min mage.

Barnen mår bra men det går fortfarande magsjuka på förskolan så vi försöker pussla för att hålla dom hemma lite till. Men på onsdag är det dags för dom att gå, då har Emil varit hemma i en och en halv vecka.

Under loppet av några månader har vi haft magsjuka två ggr om, nu räcker de. Nu måste alla föräldrar ta ansvar, göra det dom kan. Hålla sina barn hemma tills dom är helt friska, annars går det bara runt och runt. Man måste tänka på fler än sig själv!