Under vår resa med Simon har jag träffat många underbara människor. Människor med liknande resor, resor som tagit andra vändningar. Resor som inte blivit som man hade tänkt sig. Livet är skört, vi kan inte bestämma allt. Vi kan inte styra över allt även om vi så gärna vill de. Människan vill ha kontroll, de gör oss trygga.

Med vår resa och dom jag har lärt känna så är jag så tacksam för livet. Jag kan nu lättare se vad som är viktigt i livet och jag känner otroligt starkt med dom som inte har de så lätt. Jag lägger mina värderingar på en helt annan nivå än vad jag gjorde tidigare. På nått sätt känns de som om jag nu är mer förberedd på eventuella svackor. Lever man ett liv som går mest nerför tror jag fallet blir längre. Man är så van vid medvind att man nästan tror att de alltid ska vara så eller ska förbli så, men så funkar inte livet.

Många kan nog tycka att jag blivit annorlunda sen vi fick barn och Ja de tror jag också. Eller de vet jag att jag har blivit och de blir nog så helt naturligt. Saker och ting sätter sina spår, man bli ärrad när livet tar sina hastiga svängar. Jag är så lycklig att mannen jag lever med är den han är. Han har stöttat och hjälpt mig från dag ett, han har ett hjärta av guld och tänker ofta på sin familj. Han har redan från början sett föräldrarskapet som ett samspel och något man är tillsammans om . För vissa är de här en självklarhet men långt ifrån för alla.

Idag tycker jag vi ska tänka lite extra på livet och vad som är viktigt för saker och ting kan förändras fort.