Igår var det dags att gå på kalas. Redan innan kalaset var Simon i full speed och testade våra gränser för fullt. På kalaset fick K springa som en galning efter honom medan jag tog hand om Emil. Simon va på de mesta och vi va hela tiden rädda att han skulle ta sönder någonting. Jag hoppas att han börjar lugna ner sig lite snart så vi någongång kan sitta ner och prata med människor när vi är borta. Känns som han alltid har sån speed, de spelar ingen roll om de finns andra barn där eller om vi har aktiverat oss nått innan. Ni som känner Simon förstår nog vad jag menar. Tyvärr blir det så att både jag och K drar oss för att åka iväg och träffa folk utan då är det bättre att andra kommer hit. På hemmaplan är han lugnare och vi kan slappna av mer. Nu tänker ni att så är det för de flesta men Simon är lite extra energisk. Finns inget mittemellan utan det är antingen av eller på.

Summa sumarum va det jätte trevligt att träffa lite vänner men både vi och Simon var ganska trötta och svettiga när vi kom hem. K nattade Simon med Emil och jag lagade storkok med middagar som jag ska äta nu när K jobbar två kvällar. De gäller att underlätta så mycket som möjligt. De blev kyckling, ris och currysås.

Nu ska jag sova lite, godnatt med er!