Igår skulle K och jag på ett möte med föräldrar till barn med matproblematik. Men de blev tyvärr inget då många hade fått förhinder av olika slag, jätte synd. Såna träffar är så givande. Att man tillsammans kan stötta, hjälpa och tipsa varandra. Även om bakgrunderna många gånger är olika så har alla barnen matproblematiken gemensamt. Denna gång skulle vår dietist komma på besök och prata lite samt finnas där vid eventuella frågor. Som tur var kom hon ändå trots att alla andra inte kunde komma. Vi fick då en timmes samtal med henne om Simons mat vilket var guld värt. Att ha en bra kontakt med en dietist och logoped när de gäller dessa frågor är jätte viktigt. Att få hjälp, råd och stöd när allt känns eländigt.

Vår dietist berättade att hon träffar några föräldrar i nästan samma situation som oss. De gjorde mig nyfiken. Jag sa då till henne att hon gärna får ge ut min mail ifall någon vill ha kontakt. Ibland känns det så skönt att få bolla med någon som vet exakt hur de känns. Någon som är i det 24 timmar om dygnet. Anhöriga som lyssnar finns det ofta nån av men någon som har de nästan likadant är de svårare att hitta därför är det viktigt att visa att man finns. Ingen ska behöva känna sig ensam. Vi får se om nån hör av sig, spännande!

Ja då va det dags att träna på nattning med båda barnen samtidigt innan de är dags för K att börja jobba igen.
Trodde inte att de skulle bli lätt men fasiken va svårt de var med två barn. Simon är uppe i varv och har ändå svårt att komma ner i varv utan att man har ett spädbarn i rummet. Nu hade jag tur att Emil va tyst den här gången men då med hjälp av napp och samma gungning hela tiden. Sitter nämligen i en fotölj brevid Simons säng. Emil i famnen och håller Simons hand med den andra. De tog "bara" en halv timme idag men de räckte väl för att min arm och axel skulle bli helt knasig av den monotona rörelsen. Ville absolut inte att Emil skulle vakna för då skulle de ta ännu längre tid innan Simon somnade därför vågade jag inte ändra ställning. Jag kan ju inte vara den ända mamman som måste lägga sitt ena barn och ha de andra med. Undra hur andra gör. Jag känner att vi måste komma på nått bra sätt för alla. Om ni har något bra tips får ni gärna skriva en kommentar.

Idag tog jag en powerwalk mellan skurarna. Så härligt.

Imorgon bär det av till mina föräldrar i Sthlm, ska bli jätte mysigt. Att vara ute på landet hos dom är verkligen nått speciellt. Jag är uppvuxen där och de betyder oerhört mycket för mig. Luften från havet så skön.

Nya träningsbyxor, dock i några strl större än vad jag vill att dom ska vara i. Men de ska jag väl fixa!