Tänk va länge vi har kämpat på med att Simons mängder som han stoppar in i munnen ska växa. För varje dag som går är jag otroligt tacksam för knappen han har på magen, den har gjort att vi kan koppla av och vi har kunnat ge honom tid. Tid att närma sig maten på hans villkor och när han har känt att tiden är inne. Att vi har sluppit stressa och pressa honom som i sin tur säkert hade gjort honom ännu mer anti mat. Ikväll fick han mig att nästan börja gråta. Till middag åt han en bra portion med fiskbullar och ris sedan var han över hos farfar och lekte. När han kom hem sa han att han va jätte hungrig och ville ha risgrynsgröt med mjölk. De är helt fantastiskt. Från en kille på 865 gram med sond i fyra år med nästan inga kopplingar till varför man bör äta eller hur man känner hunger till en kille som verkar fatta allt. Vilket jobb han har gjort, de är som en dröm. Skulle kunna skriva en lång bok om vår resa. Älskade Simon, du är vårt mirakel!!

 

Tessan

2 mars 2017 20:46

Bästa bästa bästa Simon! Heja dig älskade kämpe <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Varje gång jag lämnar mina föräldrar uppe i Sthlm faller mina tårar. Jag kan inte med ord beskriva hur mycket de betyder för mig. Jag är uppvuxen nära min familj. Vi bodde i en fyra och vi levde tight in på varandra, på gott och ont. Vi har alltid ha...

Sen vi kom hem från Grekland har dagarna bara rullat på och imorgon bär det av mot Sthlm. I måndags var jag och k på bup och sedan på kvällen hade vi födelsedagsmiddag för en kompis här hemma. När jag skulle göra middagen på kvällen råkade jag sk...

Idag solar vi och badar för fullt för imorgon är det dags att resa hem. Dock får vi hela dagen imorgon också då vi lämnar hotellet kl 22.00. Inte jätte bra tid för Simon men så blir det ibland. Då vi har varit på detta hotell förra året fick vi en fr...

Oj oj oj vilken semester vi har haft, vi är så otroligt glada och nöjda över denna vistelse på Kreta. Jag och Kristoffer var här på samma hotell förra året och vi är lika nöjda i år igen. Detta är inte sista gången vi åker hit de kan jag verkligen lo...