Tänk att man kan säga så. För många är det nog tvärt om men för mig känns det som en lättnad. Att få komma iväg och göra de som jag tycker sååå mkt om och som åter ger mig massa energi som jag kan använda hemma. Mitt jobb. Att få träffa människor och mina kära kollegor. Jag tar ett djupt andetag och suger i mig massor av positiv energi när jag är där.

Nu sitter jag på bussen och lyssnar på Spotify, i mina lurar hörs musiken från filmen Mamma Mia!de är en film som jag älskar. Så himla vacker, man blir så glad. Och inte tala om all underbar musik. Dagar som känns tunga gäller det att göra mycket som känns roligt, undvika allt tråkigt om man kan.

Vissa kanske tänker: nu är det ju som det är och man kan ju inte göra mer än att anpassa så mycket som möjligt. Men de man inte får glömma är att de ändå stundvis är en sorg och de måste få vara de. De måste få vara tungt och de måste få vara jobbigt att inse att allt inte funkar som man vill. Vi är inte bara småbarns föräldrar utan vi är också föräldrar till ett barn med adhd. De är helt normalt att få känna såhär. Ibland känner jag hur jag letar efter människors bekräftelse på att de är okej att känna saker men tänker inte göra de mer. De tar bara massa energi som jag behöver till annat.

På fredag ska jag och K samt några vänner ut och äta och bowla. Åh vad jag ser fram emot de. Tror både jag och k behöver de.

Ha en bra dag alla där ute!

Dessa frågor är några av de som rör sig i mitt huvud. Ibland känner man sig så otillräcklig och man vet inte alls hur man ska göra för att de ska bli som bäst. Ibland vet man varken ut eller in. Ena stunden känner jag så mycket sorg över att det är som det är med Simon samtidigt som jag är så tacksam då de kunde blivit så mycket värre när man föds i vecka 29 och bara väger 865 gram. Idag är de mest en dag då jag känner mig slut och ledsen. Sorgsen och fruktansvärt otillräcklig!

Idag är det en sån dag då Simons diagnos äter upp mig. Känner att jag inte har någon tålamod eller kraft att parera hans impulser som sker heeela tiden. Impulser som gör saker som man absolut inte kan räkna ut. Allt från att slänga saker i toaletten till att ta ner alla dynor från soffan på golvet till att gång på gång nypa Emil i kinden. Jag hinner inte med om jag inte exakt hela tiden sitter i samma rum och gärna bredvid honom. Men man måste ju gå på toaletten eller laga mat. Önskar så att jag hade nått som kunde bryta hans överaktivitet och som fick honom fokuserad bara för ett tag men de går inte just nu. Ett tag var hans iPad jätte bra men tyvärr är det inget ess i skjortärmen längre. Många gånger känns det som att ha två barn i samma ålder. Jag kan inte se på Simon som man vanligtvis gör på en femåring och de är både jobbigt och sorligt. Jag kan absolut inte ställa dom kraven på honom.
Jag hoppas att vi snart får tid till bup och prata med dom. Samtidigt som jag vet hur man ska bemöta Simon och hans diagnos så är frågan vart vi föräldrar ska hitta kraft och energi när den tryter. När vi inte orkar och tålamodet inte finns där blir allt mycket värre men man är ju inte mer än människa, eller vad säger ni?

Trött mamma. No filter.
För mig är det viktigt att inte bara lägga ut inlägg när allt är solsken utan också dom dagar när allt känns tungt!de är livet.

Jag hade en magisk dag på jobbet igår, träffade många otroligt goa kunder. Många glada och pratglada kunder, de älskar jag. Tycker det är så otroligt trevligt att få snicksnacka lite.

Efter jobbet var det utgång med vänner och bekanta. Vi åt middag på en mexikansk restaurang i stan och sedan såg vi på fifty shades, den nya. Kände mig fortfarande väldigt förkyld men det gick bra. Kristoffer jobbade kväll och kunde hämta upp mig efter bion. Han slutade exakt när bion slutade, de var perfekt.

Barnen var hemma med farmor och farfar, toppen bra. Vi är så himla tacksamma att vi har dom så nära, vet inte alls hur vår vardag skulle funka annars.

Nu blir det mellomys med min älskade. Han nattar barnen just nu och jag njuter av lite ben & jerrys glass.

Världens bästa pappa och sambo år. Nästa år har vi hållt ihop i 10 år, tänk vad tiden går. Kristoffer och jag kompletterar varandra väldigt bra. Jag brukar säga att vi är ett ?dreamteam?. Vi har verkligen testats under dessa år och vi har ridit ut stormar som man aldrig trodde man skulle klara av. Så många gånger man har velat lägga sig ner och inte resa sig. Kristoffer har alltid varit duktig på att se mig och lyfta mig när jag har behövt de. Haft otroligt tålamod och positivitet när jag fått panik över olika saker i vardagen.
Livet blir inte alltid som man tänkt sig och jag är så oerhört tacksam att jag gör denna resa med min sambo Kristoffer!

Jag älskart!!
Denna jacka fick vi precis in men också många fler. Vill ha!!
Får så mkt energi av mitt jobb!

Usch vad jag tycker det är jobbigt att lämna Emil på förskolan. Han gråter inte längre men han går in med tunga steg och håller huvudet neråt och ser annat än glad ut. När jag vinkar så tittar han på mig med dom mest besvikna ögon man kan tänka sig. Han gör inte en enda min till mig. Han vet att jag ska gå och han vet att han ska bli lämnad. Varje morgon brottas vi i hallen för att få på alla kläder som behövs för att gå till förskolan. Redan i hallen känns det som han vet vad som komma skall.

Förra veckan när farmor hämtade på förskolan då både jag och K jobbade hade han inte haft några vantar på sig ute. Hans händer var röda och kalla. Farmor frågade vart Emils vantar var och då svarar en pedagog inne. Att han snart nog skulle lära sig att man behöver ha vantar när man är ute. När jag fick höra detta blev jag så arg, Emil är två år och kan inte kommunicera så bra. Hur ska han kunna säga att han vill ha sina vantar om han fryser.

Idag tog jag upp den incidenten. Jag tror att många upplever mig som den jobbiga mamman som alltid har massor av åsikter men vet ni, de skiter jag i för de handlar om mina barn. De viktigaste i mitt liv. Jag vill att mina barn mår bra och fåt de bästa förutsättningarna och känns nått fel måste jag säga de. För deras skull.

Idag har jag varit på personalmöte på mitt jobb. Är ledig idag egentligen så de blev en tripp på stan efter. Undviker oftast att springa på stan om jag verkligen inte är i behov av något. Blir så mkt shoppade då och oftast blir det ganska dyrt också. Gjorde lite ärenden för att sedan ta bussen hem.
När man jobbar i butik och är social så många timmar per dag är det skönt att åka direkt hem efter jobbet känner jag. Jag har inte samma behov att kolla i butiker som förr.
Jag älskar verkligen att jobba i butik, älskar att få serva och hjälpa människor. Sen är ju kläder och mode ett stort intresse jag har.

Ikväll blev det lugnt för oss. Både jag och k är trötta efter kalaset igår. Tar mer än man tror på en själv. Vi båda tycker att det är skönt att de är över om man får säga så. Vi är jätte tacksamma för alla som kom och de fina presenterna men vi spänner oss så mycket när vi märker att Simon går upp i varv. Vi blir snabbt helt slut. Vi brukar säga att Simon har inger mellanläge utan oftast är de på eller av.

Veckan består annars mest av jobb ich förskola. Jag ska på bio och ut och äta med några vänner på fredag, de ska bli mysigt.

Trött pappa och pigg och glad Simon. Lycklig över sin nya Barbie.

Emil är svår att få en skarp bild på, han är i full rörelse