Ja de måste nog de flesta människor bli bättre på. Med våran resa i bagaget har jag kommit en bit påvägen när det gäller de men jag kan bli mycket bättre. Att leva här och nu, titta sig runt omkring och faktiskt vara tacksam för vad man har och för vem man är. Ikväll satt jag bredvid Kristoffer i soffan och doften av honom älskar jag. Ni vet den där unika doften som varje människa har som inte är i närheten av något annat. Just den doften gör mig så oerhört trygg, älskad och varm. Jag sa till Kristoffer att om man hade kunnat så hade jag velat spara lite av hans doft i en burk. Den är unik och för mig ovärderlig. Jag sätter ofta ord på mina känslor, de är på gott och ont. Man behöver inte prata jämt, vilket jag är en riktig fena på. Jag jobbar mycket med att låta mina känslor får komma men sen välja vilka känslor jag vill fokusera på och lägga vikt kring. Alla känslor är viktiga och det är viktigt att de får ta plats men alla känslor och tankar får inte ta mitt fokus. Tankar och känslor som ger mig kraft och energi, det är de jag lägger min energi kring. De som ger men inte tar.

De senaste veckorna hemma hos oss har präglats av småbarns bekymmer med sömn och mat. Sjukdomar, Simon lunginflammation och jag halsfluss samt K och Emil förkylda. Simon har även kommit in i en trotsperiod och vi är i luven på varandra hela tiden. Tålamod och energi har varit på minus sidan om man säger så. Jag har gråtit, skrikigt och skrattat, ja en riktigt blandad kompott. Exakt så som de ska vara och det är okej man får tycka att de är jobbigt och man får säga de. Men man måste ändå se allt positivt också. De finns alltid andra som har det värre och absolut man står sig själv närmast men man måste tänka på att livet har vi endast till låns på obestämd tid. De gäller att njuta. Dagligen blir man varsle om de. Lev och njut, skrik och var arg men kramas och pussas desto mer. Glöm inte de!!!

För mig har resan jag varit med om de senaste året förändrat mig jätte mycket. Kanske inte alla ser eller känner men jag känner de. Vissa saker måste man göra för att gå vidare i livet, för att kunna vända blad. Min tanke är att jag kommer vilja dela med mig av min/vår resa, om våra upplevelser med tankar, känslor och rädslor. Vet inte om de kan hjälpa andra men jag behöver få dela med mig för att gå vidare!