Vi fick tid kl 10 på onsdagsmorgonen till ett akutteam på vårdcentralen. Vi fick först träffa en sjuksköterska och undersköterska som gjorde alla vanliga kontroller. Utifrån de resultaten skulle de avgöra om vi skulle få träffa en doktor. Först va de båda ganska tveksamma då de tyckte att Simons feber hade gått ner lite och hans andning va inte speciellt påverkad. Men jag låg på och sa att de båda har sån förskräcklig hosta så de kräks. Jaja sa en av sköterskorna, ni ska få träffa doktorn. Men vi tror inte att de är något. Vi satte oss i väntrummet igen och inom kort kom en kvinnlig läkare och ropade upp oss. Hon började undersöka Simon och tyckte ganska fort att han såg ganska tagen ut. Hon lyssnade sedan på hans lungor och konstaterade direkt att han hade lunginflammation. Hon sa att hon inte ens behövde ta ett prov för att veta att de va de. De hördes så väl. Vad trött man blir. Hade inte vi legat på att vi skulle fått träffa doktorn hade vi åkt hem utan medecin och Simons feber hade fortsatt legat på 40,2. Tycker de är bedrövligt.
Emil hade "bara" varit sjuk två dygn så hon hörde inget speciellt på honom. Och han behöver givetvis inte utveckla lunginflammation bara för Simon gjorde de. Det är ju inviduellt. Men jag tror givetvis att Simon har lättare att få de då han är förtidigt född. Han är känsligare på nått sätt.

Imorgon är de BVC besök och läkarkontroll och de som är toppen är att de är samma läkare som undersökte grabbarna på vårdcentralen som ska undersöka Emil igen. Så de blir kanon bra. Tyvärr kan jag inte hänga med utan K följer med honom och jag är hemma med Simon. Emil har varit så tragglig med maten länge, långt innan han blev sjuk så de ska bli spännande att se hur hans kurva ser ut...

Känner mig fortfarande lite dålig men inget som blivit värre, hoppas de håller sig så.