Nu ligger Emil har brevid mig efter en 7 km promenad, känns skönt att den dagliga mortionsrundan redan är klar. Skönt att bara få gå och titta på naturen och andas frisk luft.

Snart är de helg, som jag längtar. K har jobbar mycket dagpass och jag har lämnar och hämtat och roddat med allt själv i 6 dagar i rad så nu ska de bli skönt att ha honom hemma lite mer. Vissa kanske tänker att så är de för många som är föräldralediga men de är inte riktigt samma. Även om Simon kämpar på bra med maten så är det mycket kämpande och hjälpande för att få i honom en acceptabel mängd och samtidigt motivera Emil. Sen är de ibland svårt att få Simon att sitta kvar vid bordet då han styrs av mycket andra impulser. De krävs lite jobb.

Imorgon ska jag och K till barnpsykolog för att få veta vad hon har sett på den utredningen vi har gjort på Simon. De känns dubbelt, skönt att återigen få en bekräftelse på vad jag och Kristoffer ser och känner men också en sorg på nått sätt och vis. Allt detta gör vi ju bara för att Simon ska må så bra som möjligt och få de bästa hjälpen framöver då han ska börja skolan. Jag tror på att man ska vara ute i tid med de mesta. Speciellt när barnpsykologen tror att han kommer behöver hjälp och stöd i skolan. De är skönt att jag och Kristoffer är ett sånt bra team, vi hjälps åt och stöttar varandra!

Vi vet vad vardagskärlek är, riktig kärlek