Nu har vi varit uppe ett tag på landet. Det är så underbart och fridfullt. Igår kom Kristoffer upp igen efter att ha varit hemma en sväng och hjälpt sina föräldrar. Simon är pigg och glad men äter fortfarande dåligt. Just nu känner jag ingen direkt stress och oro för de, jag tror att han kommer att börja äta när han är redo för de. Jag tror att hans matproblematik handlar mycket om hans fosterliv och hans tillväxthämmning. Han behöver tid och inte press och stress. Det är jag och Kristoffer som mår dåligt över att han sondas, inte han. Han vaknar alltid upp med ett leende på läpparna varje morgon...det är underbart!

Idag ska vi bara ta de lugnt och njuta av sommaren :)