Direktlänk till inlägg 30 maj 2017
Med lite sömn från natten vaknade jag vid 07 för att sedan gå upp och föra iordning mig och barnen. Kl 09 tog jag bussen in till stan för att gå till frissan. De va jätte skönt men de jag inte tänkt på var att de skulle bli svårt för mig att hinna äta lunch innan mötet. När jag var klar fick jag skynda mig upp till sjukhuset dr jag skulle möta Kristoffer och barnen samt farfar som skulle passa Emil medan vi var på möte med dietisten och vår läkare. Vi hann i tid.
Innan mötet vägde vi och mätte simon och som vi har trott hela riden så går han fint upp i vikt men han hade inte växt nått på längden så förhoppningsvis börjar han växa mer på längden nu och inte på bredden. Vi beslutade att vi skulle få ta bort knappen. Vår dietist tackade oss för den tid hon fått jobba med oss och jag kände hur tårarna kom. Jag grät. Hon har betytt så oerhört mycket för oss och den människa som hjälpt och stöttat oss mest under hela denna matresa på fyra år. Hon har sagt rätt saker vid rätt tillfälle och de är därför vi är där vi är idag. Det känns som att förlora en stor trygghet kring vår familj men samtidigt helt otroligt att vi är där vi är idag. Mycket olika känslor som krockar. Under hela Simons resa har jag kämpat för att vi ska hitta de bästa personerna som ska hjälpa Simon, och de har vi verkligen gjort. Nu börjar en ny resa på torsdag, vi lämnar ett kapitel och börjar på ett nytt. De är oerhört tungt på ett sätt, att lära känna och hoppas att träffa rätt personer igen samtidigt som jag är oerhört tacksam att de har gått så himla himla fort att få tid. Nu börjar en ny resa med nya människor, jag hoppas så av hela mitt hjärta att de här ska bli bra för Simon!
Jag har känt den senaste tiden att jag känt mig ganska slut och trött. Energin har tagit lite slut. Nu är det dags att ladda på lite ny energi så man orkar med alla skiftningar som livet har att erbjuda. Men man får inte glömma bort att man är bara en människa och ingen robot..
Varje gång jag lämnar mina föräldrar uppe i Sthlm faller mina tårar. Jag kan inte med ord beskriva hur mycket de betyder för mig. Jag är uppvuxen nära min familj. Vi bodde i en fyra och vi levde tight in på varandra, på gott och ont. Vi har alltid ha...
Sen vi kom hem från Grekland har dagarna bara rullat på och imorgon bär det av mot Sthlm. I måndags var jag och k på bup och sedan på kvällen hade vi födelsedagsmiddag för en kompis här hemma. När jag skulle göra middagen på kvällen råkade jag sk...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 |
4 | 5 | 6 | 7 |
|||
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 | 14 |
|||
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 | 21 | |||
22 |
23 |
24 |
25 | 26 | 27 |
28 | |||
29 |
30 | 31 | |||||||
|