Idag brast det lite för mig, bägaren rann över, ryggsäcken blev återigen för tung att bära. Behövde gråta, inte lite utan mycket. Ibland är det så, man måste lätta på trycket.

Lite med sömn och mkt tankar gör en slut. Slut som person för ett tag. Ibland är det svårt att se ljuset i tunneln, ibland vill man bara stänga in sig i sovrummet och vakna upp om några år.

Simon är världens underbaraste unge. Han ger mig så otroligt mycket kärlek och värme. Men snart behöver jag ladda upp batterierna lite på egenhand. Ska ta en helg och åka upp till Sthlm, tanka upp mig lite och komma hem med ny kraft och energi. Jag kör på som ett ånglok, ingen kan stoppa mig...jo jag själv. Jag måste bromsa in och lyssna på min kropp och mitt inte. Jag måste försöka lägga vissa tankar åt sidan, de är inte lätt. Det är jäkligt lätt att skriva de här men att sedan göra de är svårare, men jag måste. Annars spårar loket ur.

Imorgon ska Simon vara hos farmor och farfar medan vi åker och handlar. Jag ska försöka vila, försöka sänka mitt tempo lite. Umgås med min älskade Kristoffer.

Nu ska jag ge Simon hans sista mål för de här dygnet. Imorgon hoppas vi på bajsfest för Simon har inte skött magen på två dagar, stackarn :(

Idag blev de en promenad efter frukosten. Kristoffer sover för han har jobbat natt. Vi blev inte själva på turen utan Sudden vår äldsta katt följde med. Han springer efter en vart man än går. Kan verka gulligt men de är jobbigt också för de är inte alltid man vill gå vägar som bara passar honom :)