Nu sitter jag ute på trappen och målar mina naglar. Har köpt ett underbart härligt sommarlack som jag ska visa er. Att få rå om sig själv lite då och då är så himla viktigt för mig. De ger mig energi.

Idag är jag ledig, försöker spendera lite tid ute i det fina vädret. Det är helt otroligt vilket väder vi har haft hela maj, man blir så glad. Hoppas de fortsätter så hela sommaren så inte semestrarna regnar bort. Vi har ju faktiskt haft en väldigt lång och kall vinter så de här förtjänar vi verkligen.

I måndags blev min närmsta kompis mamma för första gången till en liten välskapt flicka. Helt underbart. Jag är så otroligt lycklig och glad för deras skull. Nu är vi båda två mammor som kan dela alla roliga och tunga stunder som livet som föräldrar innebär. De har jag bollat med henne tidigare också men nu har jag chans att kunna få stötta och lyssna på henne också. Tack fina Tina för att du är den du är. Bästa mamman och vännen ever.

Jag längtar så tills imorgon. Då är Kristoffer ledig (fre-sön), jag jobbar dock men på kvällen ska vi till hans bror och sova över där. De var på tok för länge sen. Emil följer med denna gång medan Simon ska ha en myskväll med farmor och farfar. Jag tycker de är så kul att få åka bort lite, då vi ofta blir hemma när vi lediga för att det funkar bäst för Simon hemma. Vi pratade om det när vi var hos psykologen i måndags. Att sedan Simon föddes har vi isolerat oss väldigt mycket i hemmet. Först pga infektionsrisken och sen pga hans matproblematik och nu pga hans adhd. Vi måste minimera situationer som gör att risken blir stor att han inte klarar av dom. Att kraven är för höga på honom och han får känna sig misslyckad. Därför blir vi ofta hemma, där känner han sig trygg och inga speciella större krav ställs på honom. Dock blir vi som personer väldigt isolerade. Hade jag inte haft ett så socialt arbete som jag har idag vet jag inte hur jag skulle klara det. Jag är så otroligt social som person så för många dagar hemma själv utan vuxenprat får mig att bli deppig och nere.

Sen tanken att de inte blev som man hade tänkt sig kommer över en då och då. Man vill kunna ge Simon de man själv fick i sin uppväxt/barndom men de kanske inte alltid kommer gå. Gång på gång gör vi tappra försök men han är absolut inte där än. Vi har accepterat hans diagnos men på nått sätt finns det något i en själv som säger ?men den här gången kanske går? men gång på gång blir vi ledsna och besvikna. Besvikna på oss själva att vi utsätter Simon för situationer där risken är stor att han misslyckas. Bara för att vi hoppas så mycket. Men vad är det ordspråket säger, man lever på hoppet sa loppan.

Ha en kanon torsdag!

Kram på Er alla där ute!

Här ligger jag och gottar en torsdag. Nästa vecka blir det tandläkarbesök som jag vet inte kommer gå något vidare men måste jobba mig uppåt med min vikt och det är viktigast just nu. Sen vet jag givetvis att det finns mycket mer nyttigare saker man kan äta för att gå upp i vikt.

På bilden ser ni lite av de ärr som jag fick efter min reoperation efter Emils förlossning. Simon frågar mig ofta varför de ?klippte? ut honom och Emil ur min mage. Han är för go, mycket tankar och funderingar