Läste precis en blogg om en mamma som förlorade sin dotter bara några dagar efter förlossningen. Jag är så tacksam att Simon finns med oss, de har funnits många kritiska stunder under hans resa men han valde att stanna hos oss och de är jag så lycklig för. Han valde att kämpa vidare och skulle besegra allt tungt. Han är verkligen lika stark som bamse eller om inte starkare.

Idag gick han mellan mig och Kristoffer på gatan här hemma. Den blicken han hade när han närmade sig mig med öppna armar går inte att beskriva. Åh Simon mitt älskade barn du gör mig så otroligt lycklig!

Snart kommer farmor och farfar över på lite middag och då vet jag en liten kille som blir alldeles extra glad!