Nu är det tredje natten i rad som Emil sover otroligt oroligt och ligger och sparkar och skakar på huvudet. Ett tag hade vi fått in flaskan jätte bra och han verkade gilla den men nu ratar han den. Igår åt han bara ett helt mål på flaskan, han vill inte heller ha bröstet. För mig som har den bakgrunden med Simon blir detta väldigt frustrerande. De är en hårfin gräns att hålla på att truga honom. De är livsfarligt, han ska äta när han vill och vill han inte så vill han inte. Måste börja tänka så. Han är frisk och har alltid gått upp bra i vikt, man blir bara nojjig att han får i sig för lite vätska men nu ska jag lägga ner att nojja mig för jag slår bara knut på mig själv och de mår ingen bra av.

Allt hände så plötsligt, därför trodde jag att de va nått annat. Sen har han börjat äta mer puré så de kan ju vara en bidragande faktor. Vi får ta en dag i taget och se hur de utvecklas. De är så typiskt att nätterna när K jobbar ska bli kaos. Men nu har han semester så jag pustar ut. Det känns som jag jobbar både natt och dag här hemma. I tre nätter har både Simon och Emil legat bredvid mig i sängen och brottats om min uppmärksamhet och närhet, ibland vill man bara klyva sig på mitten eller slänga ut lite extra armar. Tänk om man hade de :)

Nu va de ett tag sen jag skrev. De blir så från och till, har svårt att få ihop tiden ibland. De senaste veckorna har varit ganska hektiskt, vi alla har varit lite sjuka, K har haft öroninflammation, vi har haft möte med förskolan samt en barnpsykolog. Jag har länge tyckt att Simon varit väldigt överaktivt, jag har ju varit hemma med honom i två och halvt år innan han började på förskolan och de är något vi inte tycker har gått över. Barn har ju olika faser i sin utveckling men de är något vi har reagerar över som vi inte tycker har gått över. Eftersom jag är en del ensam hemma med barnen har jag känt att jag har haft svårt att få ihop allt hemma på egen hand och jag har inte riktigt vetat hur jag ska hjälpa Simon på bästa sätt. Nu är dom två och jag är fortfarande en när K jobbar. Jag måste kunna rodda de själv. Jag är inte den som bara sitter och klagar över min situation utan de är mitt ansvar som mamma att ta tag i saker så de blir bra för alla i familjen, därför kontaktade jag en barnpsykolog. Hon är jätteduktig och jag har stort förtroende för henne.

Jag anser att man inte hjälper Simon om man blundar för saker som man kan hjälpa honom med. Simon utvecklas jätte bra på andra sätt som vilket annat barn som helst men hans överaktiva sätt är de jag reagerar på. För någon vecka sen var Lina på dagis och hemma och observera honom. Hon ska träffa Simon några gånger för att se hur han följer sin utveckling. Man får inte glömma bort i allt att han faktiskt föddes i vecka 29 och var väldigt tillväxthämmande med en födelsevikt på endast 865 gram. Lina gav mig en bekräftelse på de jag hade sett. Och de va skönt på ett sätt. Att få en bekräftelse på att de inte är jag som bara klagar och tycker saker är jobbigt. Nu kan vi äntligen få lite tips och råd.
Hon berättade även att de absolut inte är konstigt att de är så här då barn utvecklar förmågan att kunna sortera sina intryck i slutet av graviditeten och de fick inte Simon. De är alltså vanligt för förtidigt födda barn.

De är mitt ansvar som mamma att hjälpa och stötta och strida för den hjälpen som behövs för att Simon ska må så bra som möjligt och hela tiden utvecklas. Jag kommer alltid finnas där och göra allt jag kan. Men visst är det jobbigt och tungt och visst hade de varit lättare att blunda och sticka ner huvudet i sanden men så funkar de inte. Och därför är jag glad att jag ringde Lina.

Nä nu vaknade Emil och de är dags för lite lunch. Hoppas ni får en bra dag. Skriver mer snart!som jag brukar säga :)

Simon prövar mammas gamla cykel med morfar!

Syskonkärlek

Kärlek

Myser med morfar på landet!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Varje gång jag lämnar mina föräldrar uppe i Sthlm faller mina tårar. Jag kan inte med ord beskriva hur mycket de betyder för mig. Jag är uppvuxen nära min familj. Vi bodde i en fyra och vi levde tight in på varandra, på gott och ont. Vi har alltid ha...

Sen vi kom hem från Grekland har dagarna bara rullat på och imorgon bär det av mot Sthlm. I måndags var jag och k på bup och sedan på kvällen hade vi födelsedagsmiddag för en kompis här hemma. När jag skulle göra middagen på kvällen råkade jag sk...

Idag solar vi och badar för fullt för imorgon är det dags att resa hem. Dock får vi hela dagen imorgon också då vi lämnar hotellet kl 22.00. Inte jätte bra tid för Simon men så blir det ibland. Då vi har varit på detta hotell förra året fick vi en fr...

Oj oj oj vilken semester vi har haft, vi är så otroligt glada och nöjda över denna vistelse på Kreta. Jag och Kristoffer var här på samma hotell förra året och vi är lika nöjda i år igen. Detta är inte sista gången vi åker hit de kan jag verkligen lo...