Varje gång jag lämnar mina föräldrar uppe i Sthlm faller mina tårar. Jag kan inte med ord beskriva hur mycket de betyder för mig. Jag är uppvuxen nära min familj. Vi bodde i en fyra och vi levde tight in på varandra, på gott och ont. Vi har alltid haft en otroligt öppen och fin relation till varandra. Delat både roliga saker men och jobbiga saker. De gör ont i mig ibland när vi inte kan träffas oftare, när jag inte bara kan komma förbi och ta en fika. Bara finnas där gör er. Jag älskar er och jag hoppas ni känner de!!tack för i sommar älskade föräldrar!

Sen vi kom hem från Grekland har dagarna bara rullat på och imorgon bär det av mot Sthlm.

I måndags var jag och k på bup och sedan på kvällen hade vi födelsedagsmiddag för en kompis här hemma. När jag skulle göra middagen på kvällen råkade jag skära av en bit av toppen på mitt långfinger. Var tyvärr inte tillräckligt försiktig när jag skulle skiva potatis med mandolinen. Det tog oerhört lång tid innan blodet slutade rinna. Det var bara att plåstra om och köra på igen. Det var en otroligt mysig och uppskattad middag. Vi fick också äran att mysa med deras en och halv månad lilla dotter. Så himla underbart.

I tisdags var jag hos sjukgymnasten. Jag kände att jag behövde kolla upp rygg, axlar och nacke. Det var läkaren på vårdcentralen som tyckte jag skulle gå ditt då jag sökte för smärtan i armarna. Han kunde konstater att jag var väldigt överrörlig, vilket resulterar i att mina muskler runt lederna får jobba massage mer och de i sin tur leder till att jag blir spänd och hård i musklerna. På kvällen lagde vi middag till kristoffers föräldrar, super mysigt. Tyvärr gjorde jag ett misstag då jag bakade kakan som jag skulle servera till efterrätt på kvällen. Jag drack två koppar med kaffe och mjölk, de skulle jag aldrig gjort. Jag fick ligga vaken hela natten med otroliga smärtor i magen. Magkatarren fick ett utbrott.

Kl 06 var det dags att gå upp idag. Det var dags att åka till tandläkaren och borra ett hål. Sen vinka jag av min kompis på perrongen på stationen för att sedan gå en långpromenad till sjukgymnasten igen. Ja ni hör, full rulle. Nu ligger jag i sängen och ögonen håller på att falla ihop hela tiden så nu måste jag sova. Skriver mer imorrn.

Idag solar vi och badar för fullt för imorgon är det dags att resa hem. Dock får vi hela dagen imorgon också då vi lämnar hotellet kl 22.00 Inte jätte bra tid för Simon men så blir det ibland. Då vi har varit på detta hotell förra året fick vi en frukost på den finaste frukost restaurangen på hotellet. Det var på ett tak ner mot havet, vilken utsikt. Det serverades mängder av bröd och frukter och jag valde pannkakor med blåbär och ingefära, toppat med choklad (bild kommer). Vi blev även bjuden på prosseco som vi inte tackade nej till såklart. Jag tycker de är jätte gott men tyvärr får jag så ont i magen av just prosseco. Så nu är det jag som får ligga och vila lite. De är inte synd om mig. Den här resan har varit sååå himla bra. Hade jag vunnit massa pengar skulle jag bjuda alla dom jag känner och håller kär hit. Detta måste man få uppleva.

Kattungen utanför vårt rum ( ja vi tvättade händerna massor efter)

Oj oj oj vilken semester vi har haft, vi är så otroligt glada och nöjda över denna vistelse på Kreta. Jag och Kristoffer var här på samma hotell förra året och vi är lika nöjda i år igen. Detta är inte sista gången vi åker hit de kan jag verkligen lova.

Simon har varit likt en fisk i vattnet. Badat konstant. De är förens nu i slutet av vistelsen som han värkar lite ?mätt? på de hela. Han säger att han saknar Emil och frågar när vi ska åka hem. Fullt normalt, vi längtar också masssssssor efter Emil.

Nu är det två hela dagar kvar att njuta på. Snart är det dags för middag och sen blir det nog lite yatzy på balkongen när vi nattat Simon. Så har våra kvällar sett ut, super mysigt. Hä kommer lite bilder.

Vi gjorde ett sandslott på stranden. Simon Kristoffer Caroline.

Påväg till poolen.

Prinsen redo för en dag vid poolen

Fina blommor på hotellet

Snart bär de av, så himla skönt. Det ska bli så skönt och så kul att få ge Simon den här resan med bara mig och Kristoffer. Ge honom denna tid. Ska bli så mysigt. En underbar start på semestern. Jag fick en liten summa pengar från sjukhusets försäkringsbolag då de sydde fast min tunntarm vid kejsarsnittet med Emil, den ?lilla? summan har jag valt att lägga på den här resan. Fick givetvis lägga till pengar då den summan var långt ifrån vad jag egentligen tyckte var rimlig. Men orkade verkligen inte bråka just då. Strida om allt hela tiden är så tröttsamt och de har vi gjort så mycket genom åren.
För mig var det viktigt att vi gjorde något kul för pengarna, gjorde något som kanske läker våra sår lite. Något som ger oss energi.

Idag har vi tagit en promenad och tittat på kossorna i närheten av där vi bor.

Naglarna är målade och väskorna är snart redo!

Ibland känner jag mig så slut och trött. Ibland har jag ingen riktig förklaring. Men jag tror mycket av de vi varit med om dessa fem
år kommer i kapp mig när jag försöker slappna av. Två stora trauman som tar tid att läka och som alltid kommer finnas som ett ärr där. Småbarnslivet tar på krafterna normalt sätt också givetvis. Ibland vill man bara gå vidare men de är kroppen som inte riktigt hänger med och inte vill. I mina hörlurar spelas Molly Sanden och hemnes låt sand. Den låten passar väldigt bra in på mig. Hon sjunger:? det känns som jag är gjord utav av sand, jag bygger högt och rasar ibland. Hittar mig någon helt annanstans, där jag kan börja om starkare imorrn?.

Nu ska jag verkligen gå in för att ta hand om mig själv på alla plan. Jag ska vara mamma och sambo läääänge men också Caroline.

Denna fina blomma fick jag precis av Simon

Vi hade en jätte bra midsommar. Simon och Emil var jätte duktiga. Jag och Kristoffer var lugna och trygga och det gör oerhört mycket. Simon lekte massor med sin äldre kusin och dom skrattade massor när det gång på gång ramlade ur hängmattan. Tänk att en hängmatta kan vara så rolig, men de minns nog både du och jag Tessan?som vi lekte i timmar.
Hos mamma och pappa har dom en stor tomt som man har bra uppsyn på. Barnen kan röra sig fritt utan att man hela tiden är hack i häl. Man har bra uppsyn från långt håll. Ibland är det viktigt att man tar av sina adhd ?glasögon? och ser de normala i Simons utveckling. Men de är ju inte så konstigt att adhdn tar över lite då de är det som vi försöker jobba med dagligen. Den finns alltid där och det är viktigt att man inte förnekar de.

Igår jobbade jag sista dagen innan semestern, så himla skönt. Känner att jag är i stort behov av den här ledigheten. På lördag är det dags, då åker Simon, Kristoffer och jag till kreta. Ska bli helt underbart att få lite miljöombyte. Värmen har ju kommit tillbaka hit till oss så värme har vi inte dåligt med men miljöombyte är så viktigt. Jag ska försöka släppa ner axlarna och gå in i semestermood.